Det handlar om droger på samhällskunskapen på Mariaskolans högstadium just nu. Den senaste tidens bedrövelser i form av relativ närkontakt med personer som mitt i livet tappat kontrollen över alkoholen ger särskild intensitet och djup åt det hela.
Jag hoppas att mina kloka högstadieelever ska avvika från statistiken, att ingen, säger ingen, ska hamna i den situationen.

De alkoholvanor man ser bland många arbetande och studerande ungdomar liksom bland vuxna, talar annars sitt tydliga språk. Det är väldigt många som inte kommer att kunna ’ro i land det man tagit i båten’. Riskbruket kommer att gå över i missbruk, om det inte redan skett.

Detta inte sagt som en ’von-oben-moralism’. Jag vill inte upphöja mig själv över någon enda människa. Det finns ingen grund till att göra det. Men det jag upplevt de senaste veckorna har gjort mig ledsen och orolig.

Som ett förtydligande vill jag säga att de främst jag oroar mig för inte alls omfattas av varsel och uppsägningar. Skulle inte tro man omfattas av några allvarligare följder av finanskris och lågkonjunktur. De flesta gör ju inte det.
Man tappade förmodligen bara respekten och vaksamheten inför Kung Alkohol.

Det finns glädjande exempel också. En mycket väletablerad vän i en annan del av landet har efter tidens sed blivit allt mer ’kringfluten’ av alkohol i olika former. Bland familjerna man umgåtts med har alkoholen fått en väldigt ’naturlig’ och framskjuten plats under både veckor och helger.

Innan jul tog några i kretsen initiativ till ett par ’vita’ månader, eller om det var ett kvartal. Man kände att man måste sätta ett stopp och börja vänja sig vid ett opåverkat umgänge igen. Hela det ganska stora gänget antog utmaningen, vad man vet. Det kan bli en vinstlott för många av barnen och de vuxna.