Man förstår att oppositionen måste försöka utnyttja finanskrisen och lågkonjunkturen maximalt med det läge som de har. Det är inga små och lågmälda krav man har på att regeringen ska skuldsätta de uppväxande genom att ’satsa’ många miljarder av deras ännu osedda pengar.

Det är ju detta det är frågan om runt omkring i västvärlden och på andra ställen. De gigantiska stödsummor vi talar om finns förstås inte i några kassavalv eller på några bankkonton. Det handlar till största delen om att stater ska dra på sig stora budgetunderskott som kommande generationer och skattebetalare snällt förväntas betala av.

Man kan gissa att några inom (S) har en förhoppning att Alliansregeringen skulle göra nästan som man kräver inom oppositionen. Då skulle nämligen ekonomin gå i botten och Ohlyansen skulle kunna peka på en mycket sämre ekonomi i valrörelsen 2010.
I den världsvida finanskris vi har gäller det att vara återhållsam.
Det blir tillräckligt tufft ändå.

Skulle Wetterstrand, Ohly och Sahlin mot förmodan vinna valet nästa år kan man fundera på när och hur ’fildelningsgenerationerna’ enligt Ohlyansens planer ska överväldigas av en väldig lust att betala för oss. När man vant sig vid att ta ’sitt’ gratis….*ler en aning*..