Genom åren har det blivit en och annan SAAB för min fru och mig. Framförallt tidigare när jag kompenserade en låg lön med åtgärder som bland annat innebar att vi bytte bil åtminstone varje år. Det var väl andra som låg bakom att det ofta blev en SAAB.

Jo, det finns faktiskt lite logik bakom det jag just skrev.

Jag ryggar inför scenariot att regeringen skulle tvinga varje skattebetalande svensk att betala ett i nuläget okänt tusenlappar fram till 2012. Och kanske sedan tvingas sätta bolaget i konkurs. Det låter inte sunt helt enkelt.

Samtidigt hyser jag en svaghet för denna bilvärldens innovative underdog, Svenska Aeroplan AB, mer känd som SAAB. På slutet har man inte varit så innovativa så man behövt vara, framför allt inte sålt tillräckligt många bilar och inte haft tillräckligt rationell tillverkning.

Jag hade gärna köpt en miljöbil från SAAB framöver. Så ren som möjligt, dieseldriven och tillräckligt stor och takstark (Ett av SAAB:s signum)för att klara livet på oss när det är vår tur att drabbas av en älg. Tillräckligt stark, snabb och körglad. Det är tveksamt om den kommer.

Samtidigt ska vi veta att svensk bilindustri har haft och har en väldig betydelse för Sverige som industri- och välfärdsland. Jag hoppas ännu på att SAAB kan räddas av en ny ägare. Och hoppas verkligen att Volvo kan göra det. Annars kommer vi alla att bli förvånade över tomrummen de lämnar efter sig.