Nä, det är nog inte troligt. Vi börjar från början…

Kommuner ska ha en räddningstjänst, ’brandmän’, för att skydda sina medborgares liv och egendom. Små kommuner behöver frivilliga, deltidsbrandmän, som tar på sig den här uppgiften. Det brinner inte på heltid och småkommunernas lilla kaka ska räcka till mycket.

Deltidsbrandmän ska i regel arbeta i centralorten där räddningstjänsten finns för att kunna inställa sig inom fem minuter. De ska också uppfylla en del andra krav. Ganska ofta handlar det om anställda i industrin. En bussförare går bort, liksom snickaren och sotaren som reser hit och dit inom kommunen. Allt fler arbetsgivare tvekar också inför att dela en anställd med räddningstjänsten.
På sistone har det blivit allt svårare att få tag i dem som vill och fyller specifikationerna. Systemet är lite ansträngt.

Just nu krånglar det dessutom med a-kassereglerna. En uppsagd brandman får så småningom inte full a-kassa om han envisas med att släcka bränder. I t.ex. Dorotea är tre av tjugotalet brandmän uppsagda. Ungefär en i varje grupp. Situationen är ännu värre på andra håll. Ställs man som arbetslös mellan att rädda sitt eget hus eller andras så blir valet oftast rätt givet.

Räddningstjänst måste finnas, men statsmakterna måste se till att alla kommuner får en rimlig möjlighet att lösa uppgiften. Förslaget att heltidsanställa brandmän i alla små kommuner väcker allt från flatskratt och ilska till uppgivenhet. Vi talar om en del kommuner där man inte ens har råd att ha kommunalrådet på heltid. Och vad skulle de heltidsanställda göra? Pimpa brandbilarna på heltid?

Det här måste bara ordnas och jag är helt övertygad om att ansvarstagande människor inom arbetsmarknadsdepartementet eller någon annan instans kommer att göra det. Det borde gå med några få penndrag. Hoppas bara att det går tillräckligt fort.