Belgien är ett område och ett land där krig ofta utspelat sig. På grund av detta har nog svensken och belgaren väldigt svårt att sätta sig in i varandras släkthistoria om man gå 3-4-5 50-åringar bakåt i tiden. Det kan verka som om länderna skulle funnits i helt skilda världar, inte alls i samma Europa. En del av olikheterna i synen på EU har nog sina rötter i dessa skillnader.

De fasor som t.ex. utspelat sig i Belgien och nordvästra Frankrike under första världskriget har skildrats i Remarques ’På västfronten intet nytt’ och här hemma i Sverige av Peter Englund i ’Brev från nollpunkten’ och ’Stridens skönhet och sorg’.

Under andra världskriget drabbades andra tyskockuperade länder mycket värre än Belgien. De stora utrotningslägren för främst judar lades av olika anledningar en bra bit österut och även de mindre lägren var oftast ännu värre än ’Breendonk’ vars front vi ser på bilden. Det byggdes som befästning i början på 1900-talet och var omodernt och överspelat redan vid första världskriget.

Här internerades ’endast’ ca 3500 fångar under andra världskriget som slutade för 4 16-åringar sedan. Det var i snitt ’bara’ knappt fem i veckan man sköt, hängde eller plågade ihjäl genom tortyr eller svält.
Hur många av dem man sände vidare till förintelselägren som dog vet jag inte. Dit sändes både många judar, politiska fångar och även vissa fångar som bytte sida och ofta blev de värsta vakterna. För en tid.

De timmar man vandrar igenom ett sådant här ställe, ser tortyrredskapen, ser bilder och filmer, även från rättegången mot bödlar och medlöpare, kan vara en sorts investering. Man förstår mer av vad människan kan vara kapabel till och att fred och frihet inte är några självklarheter. Man fylls också av förundran och tacksamhet för att vi slapp det gruvliga den gången.