Det magsura politikermotstånd och politikeravund som får många att tveka inför att ta uppgifter och vissa att sluta späddes på av VK i går och idag igenom artiklar om NUS-parkeringen i Umeå. Även om jag i sak inte berörs på något sätt kan jag inte låta bli att reagera.

En arbetsgivare kan låta bli att ta betalt för parkering/motorvärmarplats. Men då ska det uppges till skattemyndigheten och den anställde ska då numera istället förmånsbeskattas, vilket blir dyrare. Det är inte Västerbottenspolitikerna som har hittat på det här. Detta borde VK rimligtvis veta om.
Politiker ska också betala parkeringsavgiften, men fritidspolitiker som åker på ett möte på NUS får sedan dra av det här som många andra får göra. Systemet kanske kan diskuteras och de stackars kronor det kan handla om skulle i alla fall jag gladeligen betalat (om jag suttit i landstinget) för att slippa VK:s rubrikangrepp på alla politiker.

Jag tycker att VK hade en väldigt billig rubriksättning och en trist vinkling på den här saken. Mig berör det som sagt inte ett dugg, jag har inget med landstinget att göra mer än som patient. Det handlar om en struntsak, men VK lyckades lägga ytterligare en börda på alla länets fritidspolitiker och en heltidspolitiker som inte omfattades av saken alls. För dem som bara läser rubrikerna eller inte har bakgrundskunskap finns ännu en anledning att spotta på alla oss som förmodligen av tvivelaktiga motiv och ren girighet engagerat oss politiskt.

När man läser vissa kommentarer till VK:s första NUS-artikel med den insinuanta rubriken ’Politiker slipper betala p-avgift’ undrar man faktiskt om man alls ska hålla på med politik. Är det värt all dynga man får på sig?

Jag tror inte demokratin eller samhället blev bättre av det här.