Färre än man tror verkar ha fattat kopplingen mellan våra större exportföretag och vårt samhälle. Ibland läser man mer än lovligt korkade inlägg där vuxna människor uttrycker sig som om det inte bryr dem om företag som t.ex. Volvo eller Volvo personvagnars utveckling och tillverkning finns kvar i Sverige.

15 % av vår välfärd är en hel del sjuk- och åldringsvård och omsorg. Det är vad fordonsindustriklustret beräknas stå för. För egen del känner jag exempelvis en oro inför vilka konsekvenser ett kinesiskt övertagande av Volvo personvagnar skulle få. Man kan undra över hur Västsverige och landet skulle påverkas på tio års sikt. De stora företagen är oerhört viktiga.

Samtidigt är det inte där den stora potentialen finns. Det är i de små företagen. Det är bland dem nya innovationer och glädjande utveckling ska ske. Om vart femte av de minsta företagen skulle anställa en person var handlar det om 70 – 80 000.

Kikar man på det svenska nyföretagandet kan man bli riktigt oroad. I årliga undersökningar år 2000 – 2007 föll Sveriges siffror hela perioden.
2006 undersökte GEM (Global Entrepreneurship Monitor) 40 länder. Sverige kom på plats 38. Bara Belgien och Japan låg efter. I Norden låg vi sist och bland de ingående EU-länderna låg vi alltså näst sist i nyföretagande.

Även (S) har börjat tala om småföretagarna, även om det mest är i termer av bidrag. Som i de flesta fall där man ’vill satsa’.
Vi bör verkligen satsa på de små företagen, inte med bidrag, men genom begränsningar av t.ex. sociala avgifter och absolut genom begränsningar av byråkratibördan.

Vi behöver många nya och växande småföretag. Inte minst i Norrland och inlandet. Ingen kommer att stoppa stekta sparvar i våra munnar framöver.