Förra veckan var Mariaskolans år 2 till 4 på ’påskvandring’ i stadskyrkan. Barnen ’förflyttas’ till samma dag som när de molokna Emmausvandrarna gick och sörjde en död Jesus och fick höra att han levde. Man har med sig en guide och och möta en Petrus som svikit, andra lärjungar, Maria, soldater m.fl. Grundbudskapet kunde kanske vara tydligare, men finns med.
Bitvis är det rätt spännande.

Det är många år Umeå Stadskyrka hållit på med det här och förr var det svårt att få komma med till påsk- och julvandringar, trycket från skolorna var högt. Nu verkar det inte vara svårt, jag har intrycket att många skolor uteslutit det mesta som har med kristendomen att göra. Ofta med hänvisning till människor med annan tro. Själv har jag mött föräldrar med annan religion som menat att det är helt onödigt att göra så och att vi ska sluta att skämmas för kristendomen.

Det här är ett utdrag ur kursplanen för religionsämnet på Skolverkets hemsida:

¨Västerländsk kultur och samhällsutveckling har under lång tid påverkats och påverkas av kristendomen och dess värderingar. Det svenska samhället är starkt influerat av kristendomen i värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner. En viktig grund för denna förståelse är kunskaper om Bibeln och kyrkoåret. Psalmer, sånger, etiska principer och sedvänjor ger uttryck för kristen tro i olika tider.¨

Om man inte låter barn möta Bibelns berättelser och grundbudskapet om försoningen och några av kristenhetens sånger och psalmer går man emot den svenska skolans styrdokument. Med det inte sagt att man måste gå på jul- och påskvandring, men det är i alla fall helt i linje med kursplanen.
Eller?