Just nu avgörs kanske WLW:s öde. Med sina missgrepp står hon nu vid skampålen för det mesta som gått fel för partiet som varit vant att vara störst och som många trott skulle ha evighetspatent på sanningarna.
Det är nog som Pappers ordförande säger att man i grund och botten har fler och större problem än Wanja.

Det är relativt tyst från de politiska motståndarna, av olika skäl. Ett är att man inte i onödan lägger sig i andra partiers inre stridigheter och att skadeglädjen har så kort bäst-före-datum.

Ett annat är att många kan tänka sig hur det kan vara när ¨mediakrokodilen¨exploderar. Den som såg så däst och lugn ut under den blanka, solbelysta vattenytan attackerar plötsligt och käftarna slår igen över en. Den rullar, den biter och sliter med obändig kraft i ett obeskrivligt kaos utan lindring.

Drevets mekanismer har sina likheter genom historien. Från människors reaktioner mot Jesus dagarna innan Påsken till Axel von Fersen och över till Maria Borelius m.fl. i våra dagar.
Obarmhärtigheten, blodtörsten och de förlorade proportionerna går igen.

Några har politiserat mörkret. Jag såg just någon odemokratisk galenpanna här på vk.se som sett ’Che-filmen’ och i kommentarer talar om väpnad kamp om inte majoriteten tycker som han. Nog om det.

En sak är att man givetvis måste lämna uppdrag när förtroendet inte finns bland dem som valt en. Men processen blir alltför ofta en otäck historia.
Det är klokt att borgerligheten tar det lugnt och koncentrerar sig på att ratta skutan genom stormen. Snart kan det vara några av oss som ska ’åka krokodil’.