På väg hem från ett stugmöte i Tallberg stannade jag till vid Konsum-parkeringen i Vännäs ikväll. Där stod några bilar och några ungdomar och pratade. Jag tyckte det var väldigt fint att de ställt sig där och inte uppe vid den klassiska raggarrundan vid Medborgarhuset där några av de drabbade flyktingfamiljerna bor.
Ungdomarna hade tänkt på den saken.

Jag frågade lite om hur de såg på det som hänt i Vännäs den sista tiden. Det blev ett väldigt bra snack som jag hade önskat att fler hade fått vara med på. Inte minst en och annan av de flyktingar som efter förra helgen kanske fylls av rädsla när de ser en äldre bil med yngre människor. Jag skulle önska att de papporna och mammorna hade fått möta dem jag mötte.

Det var helfina ungdomar med många tankar omkring det som hänt, proportionerna det fått och den lilla andelen av ’Vännäs motorburna ungdom’ som eventuellt är rasister. Samt antalet någorlunda aktiva, uppretade och berusade som stod i gruppen utanför flyktingarnas hus när de begav sig. Ungdomarna gissar på kanske ett tiotal. Vilket förstås är tio för mycket.
Jag är rädd att även rätt många svenskfödda vuxna i Vännäs frestas att odla fördomar med väldigt lite täckning när de ser vår ’bilburna ungdom’. Frågan är hur man gör något åt den saken.

Vi pratade vidare om att det borde finnas ett eller två ställen där man kunde mötas, åtminstone på fredag och lördag kväll. Gärna alla åldrar. Någonstans där man kunde fika och kanske äta. Någonstans där bilar kunde parkeras hyfsat nära.

Jag har själv varit lite av en ’motorburen ungdom’ för nästan hundra år sedan. Jag hade bil när jag var 18 och den var nog en del av min identitet, hur korkat du än tycker att det låter. Det finns sådana som jag var då idag och de måste självklart få finnas. Utan att drabbas av de vilda fördomar de ofta drabbas av nu när många annars sansade vuxna ser potentiella nazister under varje keps. Då talar jag inte om de skrämda flyktingarna som har de minnen och den bakgrund de har.

Nå, vad gör vi åt det här?