I dag har vi läst en artikel om ännu ett björnmöte i VK. I fjol när jag under en bra stund hörde en visslande och pustande björn nära mitt älgpass i Gubböle (några km från mötet VK beskriver) var det en och annan som inte trodde mig. Jag fick en del fantasifulla förslag på vad mina öron kunde ha hört.

Innan jag lämnade passet gick jag mot området där ljuden kom ifrån. Det hördes en kraftig vissling och jag ändrade mig rätt hastigt. Vi gick aldrig igenom området senare heller. Strax efteråt mötte jag en orädd bärplockande sjuksköterska i trakten som sett en del björnspillning och andra märken just där.

Ett av problemen är att det gått lite för långt. Tillväxten är snabb och björnen svårjagad. Det är varken alla hundar eller älgjägare som vill vara med.
Fram till 2001 fick man jaga björn genom åteljakt. Man lägger ut kadaver i områden där det är mycket björn och jägaren har en skyddad plats där han eller hon kan förbereda ett träffsäkert skott. Kritiken mot åteljakten är bl.a. att man kanske skjuter en hona om hon inte har ungarna med sig fram till åteln.

Vid flera skyddsjakter sedan 2001 har man skjutit hona som haft ungar. Hon har helt enkelt jagat upp dem i ett träd eller gömt dem på andra ställen innan hon flytt eller attackerat hund eller jägare. Förmodligen är det minst lika stor chans att kolla att man inte skjuter hona med ungar vid åteljakt.

Visst ska vi ha björn, men utan att vara någon expert tror jag vi måste återinföra åteljakt för att kunna bromsa den utveckling vi nu ser. Att inte göra någonting kan bli väldigt kostsamt för någon eller några.