Vår bosnisk-norrbottniska EU-parlamentariker lyste i sin intensitet vid kvällens möte på Hotell Vännäs. Trots att ett ihärdigt kampanjande nog tar ut sin rätt.

På Anna Irisagic röstar man inte bara för hennes historia. Den är tillräckligt fascinerande med flykten från krigets Bosnien som 25-åring 1992 med några släktingar, böcker, 200 D-mark och fem torrmjölkspaket för sin lille son. Där hon kom ut från farorna stod Carl Bildt och något år senare arbetade hon för honom.
Hon flyttade till Luleå, lärde sig svenska, blev chef för handelskammaren i Norrbotten, sedan riksdagsman och EU-parlamentariker.

Nej, på Anna röstar man för det som bl.a. hennes historia format henne till. Hennes erfarenheter från en kommunistisk diktaturs förlamande hand är betydelsefulla i en tid då allt fler saknar insikter om vad sådant innebär. Hon är kunnig och engagerad och har gott sinne för vad som kan göras, och hur, i EU-byråkratin. Hon har avgjort viljan och förmågan att uttrycka sig och påverka.