…

Jo, du läste rätt. Bristen på arbetskraft kan vara nära och kan slå stenhårt i glesbygd och inland. Det sista på grund av att man under lång tid fått exportera så mycket grundutbildad ungdom till städerna, främst det stora. Det är orsaken till att befolkningspyramiden där ser ut som den gör.

Att vi i det läget fortsätter på vår gamla svenska tradition med en jämförelsevis hög ungdomsarbetslöshet är riktigt illa. Hur stor del av dem som gått arbetslösa i 2-3-4 ungdomsår går sedan att varaktigt få in i arbetslivet? Hur många har efter en sådan period gått ner sig i alkohol och droger eller fått en gravt vriden verklighetsuppfattning där arbetet inte har så hög prioritet? Eller kanske hamnat i depression eller djupt spelberoende med allt vad det innebär och därför är mer eller mindre förlorade för sig själva och samhället?

Att Metall nu säger ja till lägre ungdomslöner är inte en dag för tidigt. Jag har gjort en egen, högst ovetenskaplig, gallup bland ungdomar runt omkring och frågat om de här sakerna. Det är väl inte så många jag frågat, knappt ett par dussin kanske, men inte någon har sagt annat än att låg ingångslön är helt ok bara man får komma in och börja arbeta.
Det gäller att få arbetsgivarna, statliga, kommunala och privata (de offentliga är inte sällan tuffast), att våga satsa på unga människor. För deras skull och för samhällets, inte minst den offentliga sektorn. Vi behöver allihop om ett litet tag. Högutbildade som lågutbildade.

Det finns mer att göra också, kommande årtionde får bara inte bli som det senaste.

(S)-förslaget med ’tvångsutbildning’ ska jag kommentera en annan dag.