…

Inte så väsentligt i denna värld av stora frågor, men en liten vardagssak for just genom mitt huvud.

Jag har rätt många svagheter, en av de mindre allvarliga är ostkrokarna. Ja, det heter ostkrokar, inte ostbågar.

Senaste åren har det nästan aldrig blivit några bågar. Ibland blir man sugen när man går och handlar, särskilt när man gör kardinalfelet och handlar hungrig. När man nuförtiden kommer till de takhöga, fettfulla racksen med snacks så hittar man inte det man ska ha.

Förr i tiden fanns det 130-gramspåsar. Lämpligt för två som är tillräckligt kramgoa sen förr. 175, som kom sen, kunde kanske ursäktas. Nu börjar det i regel på en kvarts kilo.

Thanks, OLW, eller om det är butikerna! You did the trick! Förr kunde man alltsom oftast inte stå emot när suget föll på, nu kan man det. 250 gram är bara för mycket, då får det helt enkelt vara.