Tiden går. Yngsteman som ”nyss” var lite skrajsen när vår granne kom in och tomtade i min farmors över halvsekelgamla kalvskinnspäls tyckte vi skulle ha tomte ikväll igen. Det fanns ingen utrustning, han tog pälsen och en hatt jag ärvt av min far. Den tunga pälsen blev fotsid på honom och hatten gjorde honom inte tomtelik, men gav viss pondus. Han äldre syskon lät honom dominera.
Sen läste vi och sjöng julens sånger.
Annars finns tankarna just nuhos en medbloggare.