…

Jag har blivit påmind om en fråga som är en av de minsta om man ser till antal berörda. För dem det angår är orättvisan dock inte liten.

Det handlar om stora familjer som är i behov av bostadsbidrag. Man behöver större utrymme om man är sju än om man är tre i familjen och upp till fem barn lägger man på några kvadratmeter till normen. Efter fem barn slutar man räkna individer. Familjen som har ("inkorrekta"?) tio barn har samma norm som när man hade fem.

Det här kanske till nöds kunde ursäktas om det inte vore för en annan regel som slår mot dem som bidrar mer till att förbättra vår befolkningspyramid. När familjens "förmögenhet" ska beräknas inför uträkningen av bostadsbidraget läggs alla barns eventuella pengar till. Har man t.ex. morföräldrar eller farföräldrar som sparar en slant till barnbarnen slår det mot familjen.

Summan av kardemumman blir för ett litet, men existerande, antal familjer att man har samma maxnorm för boytan när man har åtta eller  tio barn som när man hade fem. Om morfars har satt in ett par hundringar i månaden på barnens konton ska tiobarnsfamiljen ha mindre bostadsbidrag, men samma yta som fembarnsfamiljen.

De flesta känner inte en familj som har åtta barn och frågan känns därför för de flesta  oviktig. Några kanske också tänker: "Det är mest invandrare som har många barn, strunt samma."

Den absoluta minimiförändringen för de resurssvaga familjer som är i denna situation vore att man slutade att räkna in barnens sparpengar i underlaget. Allra minst från barn nummer sex som man ändå inte får bidrag för. Att direkt straffa dem som har fler än fem barn på det här sättet kan inte vara rätt.