…
Det var första gången jag var in på Café Pilgatan i går kväll. Det är lite vänsterstuk på stället och det går kanske inte tretton på dussinet av moderater där. Men det kändes trivsamt ändå!
Agneta hade fått syn på att Ludvig Rasmusson skulle ha ett föredrag på cafeét. När han har sina kåserier i P1 brukar jag lyssna, då är jag sällan pratbar.
Om du inte är en sådan som aldrig lyssnar till radio, eller aldrig kommer utanför radio Rix, har du säkert hört hans knarrande röst och hans småpratande tonläge. Orden som flyter fram och låter lika spontana och oförställda som andningen. De halsbrytande kasten mellan stort och smått. Gubbknarrigheten och nyfikenheten som samsas.
Jag kunde inte låta bli att fråga honom hur genomarbetade de där "spontana" kåserierna är.
Herr Ludvig svarade att han nog skriver texten minst 20 gånger innan han är nöjd. Han provar dem på sin hustru fotografen som brukar säga att det aktuella kåseriet inte hör till det bästa han skrivit. Sen arbetar han om.
Han sa att om något ska låta spontant kräver det massor med arbete.
Där hör man.
Senaste kommentarerna