…

Pratade just med min bror som sprang Stockholm marathon förra helgen. Kom in på en hedrande och låg 1600-plus-plats efter något års satsning. Har en sån fysisk status att han kunde ta en promenad på stan med sin Sissi efter målgång.

Vår far hade förstått förstått och applåderat saken. Han tränade sig och andra hela livet, hårt. Som familjens svarta får på detta område får jag blodsmak i munnen bara jag tänker på att springa fyra mil. Hemska saker!

Nu funderar herr och fru på att börja springa internationella marathonlopp emellanåt. Jag kunde tänka mig att följa med som materialförvaltare.