…

Jag har letat ett bra perspektiv för att fånga min nuvarande arbetsplats på bild, eller i alla fall den huvudsakliga. Jag kommer att jobba både på Castorskolans rektorskontor och på kommunkontoret i Bjurholm.

Härom dagen släppte kyrkvaktmästarn upp mig i kyrktornet, vilket var en upplevelse. Det blev onekligen nya perspektiv. Helst hade man velat ha en bild med full verksamhet på skolgården med elever i olika åldrar, men det får bli en annan gång.

Härifrån såg man faktiskt också ända "hem" till barndomsbyn Agnäs, i alla fall med ett hyfsat långskjutande objektiv.

Man ser inte byn direkt, men en viktig del av den. Agnäsbacken som vilar sig och blir uppgraderad här och där inför kommande säsong. I Åre åks det cykel nedför backarna under sommarsäsongen, men det kanske kräver ännu brantare backar eller annorlunda preparerat underlag?

Här på kyrkogården vilar en del vänner, släktingar och bekanta. Några minnen härifrån är smärtsamma, andra fridsamma och ljusa. Minns skogsmannen Einar Engman från Åkernäs, senig och med hiskelig gångfot på stigarna. Han dog "gammal och mätt på att leva" och i tron på sin Frälsare, begravdes och följdes till graven. Bland alla vuxna med finblommor gick en liten parvel med en tallplanta i näven. Det kändes bara så rätt.

Byter man objektiv ser man Balberget bättre och benen minns nästan hur jobbigt det var att gå upp till naturreservatet och toppen, 440 meter över havet.

I en annan riktning är det nästan lite Norgekänsla i det Ångermanländska landskapet. Man ser inte riktigt de ganska dramatiska höjdskillnaderna på bilden. Mellan oss och "minibyn" med det underbart vackra namnet ligger Öreälvens djupa dalgång.

Ett tack til Stig Holmberg som släppte upp mig i tornet. Kyrkvaktmästare här sedan 1896, samma år som järnvägen kom till Umeå. Jo, det är nästan rätt skrivet. Jobbet har gått i arv i fyra generationer, under det mesta av tiden församlingen existerat. Svårslaget!

Den första som begravdes vid kyrkan i Bjurholm bäddades ner krigsåret 1809. Låter det länge sedan? Mycket är relativt, det är lite drygt fyra 50-åringar eller knappt tre 70-åringar bort. Då tillhörde man enligt Stig Grundsunda församling, obegripligt nog för alla som har lite koll på geografin härikring. Alltså inte nuvarande Umeå lands vars kyrka invigdes 1508, inte Nordmaling från 1480, utan Grundsunda en bit utanför Örnsköldsvik. Men farvägarna gick väl annorlunda då.

Det har onekligen hänt en del sedan dess.