…
I vissa fall är jag en ”gammal” Moderat, i andra en ny. Jag engagerade mig 2006, mycket beroende på långvarigt bearbetande av en sjukpensionär som jobbat länge i Afrika. Då kom en förnyelse och tilltagande bredd hos Moderaterna med nya insikter, bl.a. stärkt socialt ansvarstagande. Däremot var ledningen tyvärr vilsen i försvarsfrågorna.

När det gäller de komplexa frågorna om demografi, befolkningspyramid och migration måste vi se med båda ögonen, lyssna med båda öronen och tänka med hela hjärnan.
Samtidigt som vi vill stå fast vid internationella överenskommelser och kunna rädda människor i fara kan vi inte ha ett gränslöst mottagande. Det måste vara stramt och närma sig grannländernas. Många kommuner skälver inför konsekvenserna av ett stort inflöde i försörjningsstödet. Vilka politiska följder skulle nästa lågkonjuktur få i ett läge med enorm tyngd där? Jag gissar att tankar kring detta ligger bakom att ett parti som till stor del med rätta upplevs främlingsfientligt kan ha över 10 % utlandsfödda sympatisörer.
Och samtidigt, vi vet inte Var vi ska hitta arbetande, hyfsat svensktalande människor till offentlighet och välfärd, till det allt mer utbildningskrävande näringslivet och inte heller till kortutbildningsjobben.

Som jag ser det är Moderaterna det ansvarstagande helhetsalternativet på den borgerliga sidan där man bäst förstår var pengarna till välfärden kommer ifrån, det fria näringslivet.
Vi måste ha ett mottagande, det kan inte se ut som det gjort de senaste åren. Vi har samtidigt en förödande människobrist och måste satsa på flerstegslösningar för att få ut människor vi tagit emot och som kanske inte mött ett arbetsliv som vårt i de jobb som finns. Vi behöver arbetande skattebetalare.
Inte blir det lätt. Det ser också oerhört olika ut i landet. Storstadsområdena och det mesta av Norrland skiljer sig enormt mycket åt.
Det krävs ansvarstagande, nytänkande, uppfinningsrikedom, medkänsla, mod och avståndstagande mot de totalitära tendenser som grasserar.

(LÄS DN-artikeln om människobrist i förra inlägget du som inte gjort det)