…

Efter att några dagar ha trafikerat en del av Västerbottens vägar, inte minst i inlandet, får man återigen konstatera att det finns olika sorter.

Som de initierade vet är en del usla. Andra sträckor är utmärkt bra. Åter andra lömska på det där sättet att de är hyfsat bra till 99,8 % och där mer än väl skulle passa för 110. Särskilt när man väger in att man mestadels är ensam på vägen. Sedan kommer en sorts tvärgående vägbula som "motionerar" framvagnen så att det t.o.m. är fara för "sträckningar och bristningar i muskelfästen".

För mig är en sak helt klar. Lösningen på problemet längs våra vidsträckta Västerbottensvägar är bara i undantagsfall sänkt hastighet. Både näringsliv, enskilda och samhällsekonomi behöver ett norrländskt vägnät där trafiken flyter bra och man färdas säkert.