…

Doktorn och jag tog en promenad efter att frun och jag kommit hem från dagens första.

Vi är hyfsat förändringsbenägna och efter 60 meter i en annan riktning än vi brukar gå så hoppade vi in i hans bil istället. Vi kom nämligen på att vi ville testa Vännäs nya strandpromenad, från sandkammen till Marahällabron. Så här i början av promenadsäsongen kändes det lite långt att gå hela vägen.

Det blev en fin tur längs en sträckning vännäsborna inte bör missa. Vi träffade en halv procent av Vännäs befolkning på vägen. Hälsade på nästan alla och pratade med hälften. Av den halva procenten alltså. En så här vacker dag borde vi ha mött minst en hel procent.

Eftersom vi stannade och tog en och annan bild tog det 40 minuter vardera vägen längs den fina sträckningen.

Vyerna var nya och dansbanegatans fina hus hade vi inte sett från den här sidan.

Den tunna nattisen lät som ett sprött klockspel när den stuvades ihop av Umeälvens strömmande vatten.

Längre ner städades den gamla isen ihop av naturkrafterna. Snart trycks den iväg mot Stornorrfors i små smältande bitar och går genom turbinerna som strömalstrande vatten.

På vägen hem kunde man se hembygdsgården i Vännäsby vaka över både gamla och nya Vännäs från Hembergets höjd.

Vill man gå kortare kan man ta sig ner till älven på andra ställen och vill man gå längre kan man ta vägen bakom kyrkogården och knyta ihop Vännäs och Vännäsby.