Hej, hej.

Två dagar i rad har jag och min vän mixerstaven gjort en alldeles fantastisk tomatsoppa. Krossade tomater, vitlök, salt och peppar är allt som behövs. Skitbra, och då speciellt om man för tillfället måste lägga alla pengar på julklappar istället för på mat och hur som helst tycker att tanken på att gå till affären utan batterier i Mp3-spelaren känns döjobbig. Vet dock inte om det är så att denna tomatsoppa verkligen är en kulinarisk läckerhet, eller om det kanske bara är så att jag är den minst kräsna personen i världen. Det enda jag inte äter är organ av olika slag, saker som har legat på marken eller i papperskorgen och i de flesta fall inte broccoli heller.

Jobbade som ledsagare mellan klockan halv fyra och tio ikväll och fick sedan skjuts hem av mor och Göran. Varje gång jag skriver Göran får jag förresten lust att istället kalla honom för Görel. Precis på samma sätt vill jag kalla alla som heter Malin för Brallan, och alla som heter Staffan för Daffy. Undra om Staffan Westfal skulle uppskatta det smeknamnet, förresten. Personligen tycker jag att det är snyggt.

Smet iväg i en timme och intervjuade de fyra grabbarna i Fox Talbot tidigare ikväll, och sitter just nu och skriver texten om dem som ska vara inne i morgon bitti. Mitt kaffe smakar apa, mina ögon är röda och allt jag vill är att plöja Harry Potter och sedan sova tills jag vaknar av mig själv om två veckor.

Hej, hej.

När Höken och Gustaf, världens drygaste duo, var här i måndags och såg mina alldeles fantastiskt kitchiga ljuslyktor undrade dom varför i helvete jag har stulit inredningen från Döner Kebab. De undrade även om jag inte ska köpa en sån där fruktansvärt ful tavla med rinnande vatten på också. Skitkul.

Snart ska jag ta bussen ner på stan för att hänga med min brukare (eller VD, som farsan tydligen tycker att jag ska säga), för att sedan smita iväg i någon timme för att göra en intervju. Sedan ska jag tillbaka till min brukare och hänga vidare, och därefter måste jag skynda mig hemåt för att skriva hela natten. Undra hur länge man pallar att jobba precis varenda kväll egentligen utan att få speciellt bra betalt för det… Jag väntar med spänning.

Två käcka ungdomar på julbord. Inte ett dugg berusade.

Hej, hej.

För inte så länge sedan var jag och Lars på julbord tillsammans med hans jobbarpolare från Rejmes i Lindesberg. Jag och Uffe, femtiosju, blev bästisar och slog klackarna i taket tillsammans på krogen. Det bjöds på sprit (folk verkade tycka att det var lite extra spexigt att jag drack Norrlands Guld och försökte pracka på mig någon norrländsk snaps hela tiden), mat och inträde på krogen och allt var frid och fröjd. Lars hade dagen till ära besökt en galen karl för att göra sig av med hockeyfrillan och skepparkransen och till och med tagit på sig slips och väst. Hunk-Håkan kastade godis i huvudet på Lars. Hunk-Håkans fru var missnöjd. Lars rökte som en borstbindare. Alla kramades och var salongsberusade. I sanning en riktig helkväll.

Hej, hej.

Jag fick ett roligt meddelande från min föredetting Robert idag. Han är i Thailand med två Kramfors-polare och har festat med Jean-Claude Van Damme. Det ska till och med finnas bildbevis. Herre min skapare, Jean-Claude Van Damme. Mannen, myten, legenden. Bragdmannen som vi skämtade om under vårt nästan tre år långa förhållande. Jag kommer inte att kunna somna inatt. Fuckin’ Jean-Claude Van Damme, liksom.

Hej, hej.

Höken och Gus Bubbelibus kom på besök tidigare för att dricka kaffe och snacka skit, och medan jag pratade i telefon med min brukare skrev de ett meddelande på en pizzakartong om att jag är en gris och att det kanske är dags att diska. Skitkul. Hade jag vetat var laddaren till min kamera är så hade jag lagt upp en bild på konstverket, men nu vet jag tyvärr inte det. Ska i alla fall städa och diska ikväll. Tror jag.

I övrigt har dagen till stor del ägnats åt att sova samt bara loda runt i sängen iförd mjukisbyxor läsandes Harry Potter. Därefter var det möte med VK ung där jag tog på mig att skriva två reportage i veckan. Känns som att jag måste passa på att skriva nu eftersom jag, efter snart tre år i redaktionen, slutar till årsskiftet. Känns fan riktigt sorgligt, men samtidigt är det väl kul med nya ansikten på sidorna, liksom.

Idag flyttade förresten Ylva ut ur min lägenhet för att bege sig mot Hemavan för att bli säsongsarbetare. Fy fan vad tomt det kommer bli här. Jag kommer sakna alla röda hårstrån i avloppet, att någon skickar en galen dvärgpudel på mig när hon tycker att jag sover för länge och att ha någon åka nattbuss med efter festliga krogkvällar.

Herregud, jag har blivit en sån där tråkig jävel som bara skriver vad jag har gjort om dagarna, men jag ska skärpa mig. Förlåt.

Hej, hej.

En liten uppdatering om helgen kanske vore på sin plats, även om den egentligen inte har varit speciellt märkvärdig. I fredags blev det till slut utgång och vi hamnade på Pipes of Scotland där en man med ett skägg som liknade en kisstofs sa att jag var sexig i min tandställning. Såna komplimanger är alltid välkomna, bara så att ni vet. Efter krogen lyckades jag, Becker och Ylva missa nattbussen och gick istället hem till Sandbacka medan vi täcktes av snö. Tur att man var onykter.

Igår ägnades dagen endast åt att loda omkring i lägenheten i en ful klänning drickandes julmust. Bibi höll mig sällskap, och vi låg hela kvällen i varsin soffa och halvslumrade och kollade på teve. Man vet fan att man är vänner på riktigt när man inte behöver säga ett jävla dugg medan man umgås. Det är faktiskt fint.

Idag, söndag, har jag bara sovit och försökt städa lite. Har även varit på Ica Maxi med Ylva där jag träffade Erik som gick i min klass från förskolan till nian och som jag inte sett sedan skolavslutningen då vi gick ut högstadiet. Sjukt, men kul att få en liten uppdatering om vad han sysslar med nu för tiden. Han och jag låg förresten på BB samtidigt eftersom han är född dagen efter mig. Han var den fetaste ungen på BB, medan jag bara var tredje fetast.

Dags för intresseklubben att anteckna, och för mig själv att lägga mig och invänta ett telefonsamtal från Lassie. Peace.

Tummen upp, va!

Hej, hej.

Becker och Ylva är här. Det vankas fiskbullar, potatis, julmust, chips, dipp och sedan vin, öl och kanske utgång. Jag har jobbat varje kväll i veckan men är ledig idag. Livet är fan ba’ bulla!

Hej, hej.

Tim och Lars visade mig en tjejs presentation på helgon.net för ett ganska bra tag sedan, och denna alldeles fantastiskt roliga presentation kan jag sitta och garva åt för mig själv. Varför? Jo, för att damen i fråga har fyllt i ett slags formulär där det bland annat står vilken som är hennes favoriträtt, favoritfärg och så vidare. So far so good, inga konstigheter än så länge. Nej, det som får mig att skratta så mycket att det nästan kommer lite kiss i trosorna är följande svar:

VAD JAG SKULLE VILJA HA I PRESENT: En miljard kr, att min hund och mina bästa vänner kom tillbaka.
VAD JAG INTE SKULLE VLIJA HA I PRESENT: Ett hotbrev.

Nu när jag läser det här igen blir jag nästan lite vemodig. Vad är det som har gjort att ingenting under en miljard duger åt den här flickan, och innebär det att hon skulle rata till exempel en miljon kronor? Vart har hennes hund och bästa vänner gömt sig? Och hur kan ett hotbrev vara värre än det som kanske händer efter själva hotet?

En glad nörd.

Hej, hej.

I morse fick jag tandställning. Jag har skavsår på insidan av läppen och känner mig lite som en högstadietjej, men i övrigt så är jag mest bara jävligt nöjd och frän. Att jag dessutom tagit en webbkamerabild på skrotet gör förresten så att jag känner mig ännu mer som en högstadietjej, men jag har tyvärr inget annat val om jag ska kunna visa er mitt bling.

Jag kan förresten inte säga vissa saker utan att saliven sprutar som en fontän. Det upptäckte jag för några timmar sedan när min laptop helt plötsligt var nersäcklad för att jag försökt säga ’i och för sig’. Festligt!

LÄMNA MIG INTE!!!

Hej, hej.

Jag äger en adventsljusstake och en väggbonad med Josef och Maria. Har jag tänt några ljus? Nej, för jag äger inga stearinljus. Har jag hängt upp min väggbonad? Nej, det har jag inte, för jag har inga spikar och snart lämnar Ylva mig och min fina källare, och det var ju trots allt för hennes skull som jag införskaffade den fantastiska väggprydnaden. Vad fan ska jag ta mig till? Frustrationen är total. Hjärtat är sorgset.