Hej, hej,

Ibland blir man bara väldigt trött på att blogga, och väldigt ofta beror detta på att folk verkar bära på så mycket hat. Men sen händer det att man blir stoppad av en sjöofficer när man hoppat av nattbussen som säger att han älskar ens blogg och brukar läsa den när han har tråkigt, och då känns det helt plötsligt lite roligare att skriva igen. Fan vilket smarrigt yrke, förresten. Jag skulle inte tacka nej till att ha en. Förresten var det en vacker tant i sjuttioårsåldern som kände igen mig på bussen också och sa att hon tyckte om mig. Det värmde. Tack tanten, jag tycker om dig.

Morsan ringde nyss och berättade att hon och Göran har köpt en husbil, så nu sitter jag och Ylva och planerar hur vi ska få dem att låna ut denna bjässe till oss i sommar så att vi kan köra till Nydalas camping och dricka folköl och grilla flintastek på engångsgrillar och vara lite härligt trailer trash i sommarnatten. Kul att de äntligen har köpt den där husbilen, för det har då varit ett jävla tjat om den ett bra tag nu.

Helgen har förresten varit väldigt trevlig. Bäst var middagen med fina Disa och hennes fina pojkvän Emil, och självklart var det också fantastiskt att få träffa Ylva som varit hemma i helgen. En annan rolig händelse var att jag och grabbarna (brorsan, Emil, Hinken och Kristoffer) drog på spelning på Verket i lördags för att se Misantropic. Skitbra spelning, och dessutom roligt eftersom jag inte varit på något liknande på ett bra jävla tag. En annan rätt rolig händelse var att jag helt plötsligt fick ett konstigt sms från ett nummer som jag inte kände igen, och att jag därför skrev tillbaka och frågade snällt vem personen var. Han presenterade sig då som ’Grana’ och skrev att jag borde komma på fest. Därefter ägnade jag och middagssällskapet från i fredags en stund åt att busringa till denna yngling, bara för att få höra om han svarade i telefon genom att säga ’Aaa det är Grana’. Det gjorde han. Han var nog typ sjutton och från Bjurholm. Det lät så.

I morgon ska jag jobba på universitetet. Vi ses där.