Hej, hej.

Har just lagt på telefonen efter att ha haft en telefondejt i en halvtimme med kanske världens trevligaste person; en trettiosjuårig dövpräst från Växjö som jag blev lite kär i. Vi pratade om honom, om IT och döva och om mig och min tandställning, bland annat. Vi kom hemskt bra överens, jag och dövprällen. Jag fattar återigen inte varför jag alltid är så förbannat nervös när jag ska göra telefonintervjuer, eftersom det ju nästan alltid blir så här bra och det oftast slutar med att jag är hur glad som helst efteråt.

Nu har jag ett virrvarr av stödord att ta tag i (angående virrvarr så såg jag förresten på teve igår att Sigvard Bernadottes mönster som heter just Virrvarr fyller femtio år i år. Så festligt.). Later, skater.