Hej, hej.

Är just hemkommen från min brukare där jag spenderat kvällen bland annat genom att hjälpa henne med att plugga på olika öronsjukdomar som hundar kan drabbas av, och har nyss pratat med Ylva i telefon. Ylva sa förresten att hon tror att hon är Umeås mest kända sidekick. Fan vad festligt ändå, för jag har alltid velat ha en sidekick. Och ett eget ledmotiv.

Kollade bilder i bilddagboken och började toksakna Blebban och Johanna. Det har jag visserligen gjort ända sedan de flyttade till Stockholm, men vissa stunder värker det ändå till lite extra mycket i hjärteroten. Tänker extra mycket på Blebban nu, eftersom livet verkar pissa henne lite i ansiktet just för tillfället. Löv jo.