Hej, hej.

I kvällens avsnitt av Färjan sjöngs det karaoke, och det gjorde ju även jag och Lovisa när vi var på vårt kryssningsäventyr.

Första kvällen gjorde vi succé i karaokebaren när vi skrålade Tommy tycker om mig och dansade spexigt inför alla som befann sig i lokalen. Många kom fram efteråt och var helt lyriska och sa ungefär att det var helt otroligt uppfriskande, men lät skit, och det tackade vi såklart för. Dagen efter kom en värmländsk snut fram och frågade om vi inte skulle dit igen för att det ju var så underhållande att kolla på oss. Och eftersom jag och Lovisa gillar att bjuppa på oss själva så knallade vi såklart dit även den andra kvällen.

Vi bestämde oss ganska snart för att sjunga Touch me med vår favorit Samantha Fox, och herregud vad alla blev överförtjusta. NOT! Alla tog oss på fullt allvar när vi gjorde det där stönet som är i början, och en kvinna försökte helt seriöst att mörda oss med blicken, och en annan såg ut som att hon ville sticka ihjäl oss med sina halvdassiga pumps. Efteråt applåderade ungefär en procent av alla som var där, och jag och Lovisa ställde oss i skamvrån och fortsatte att förtära alkohol och svor över att ingen verkar förstå det sköna med Samantha. Assholes…

Madonna och Cindy.

Hej, hej.

När jag och Lovisa var på senaste kryssningen var det en kille som försökte ragga upp mig genom att säga att jag såg ut som Madonna. Då svarade jag: "Yeah, and that’s my good friend Cindy Lauper" och pekade på Lovisa. Därefter skrattade vi halvt ihjäl oss (såklart, vi var ju fulla).

Om bara någon vecka går flyttlasset från Skellefteå, och sedan är Cindy Lauper Umeåbo på riktigt, och det ska bli så obeskrivligt roligt och underbart att hjärtat slår dubbla slag, håret i armhålorna krullar sig och benen blir fulla med spring när jag tänker på det.

Hej, hej.

I’m baaaack…

Pikarna haglar, mejl efter mejl har ramlat in och jag har till och med fått sms av bloggläsare som undrat vart jag tagit vägen, och det vet jag väl knappt själv. Har väl inte varit sugen på att skriva helt enkelt, med tanke på att jag knappt gjort annat de senaste veckorna (åtminstone känns det så) i och med det där fjärde jobbet jag snackade om för ett tag sedan.

Idag är jag i alla fall hemma från jobbet på grund av en irriterande förkylning som visserligen börjat släppa, men som fortfarande ger mig skallebank och rosslig hals. Ska hem till morsan i kväll för lite ompyssling, och så ska jag färga hennes hår. Uppdaterar senare om jag bara kommer på vad jag ska skriva om.

Hej, hej.

Det är pepparkaksungar, tomtar och lucior överallt här nu, och jag bevakar allt med stort, skevt och kromblänkande leende. Vissa står fascinerade med kakhålen vidöppna och kollar på traktorerna som lever om ute på Förrådsvägen. Vissa susar fram här nedaför disken ("Oj, oj, oj! Du är den snabbaste pepparkaksgubben i kategorin snabba pepparkaksgubbar!" som en mamma sa.). Vissa slurpar Festis, och vissa hänger och dinglar från frodiga mammapattar. De flesta lever om som bara den, och de flesta är så söta att jag vill röva bort dem och föra dem till min källarhåla på Sandbacka

Åh, ge mig en julbebis! En med korinter till ögon och med hatten på sned (fast en sådan bebis kanske skulle se lite obehaglig ut…)!

Hej, hej.

Väcktes klockan sex i morse av Frille Svan och kände inte alls för att gå till jobbet. Var trött som ett as, såg ut som en get och hade dessutom ont i min arbetsskada (skar mig i fingret med ett kuvert igår). Sedan slog det mig att det ju är luciafotografering på VK idag. Små, oförstörda barn med dumstrutar på huvudet och tindrande ögon ska alltså krylla omkring i huset hela dagen i väntan på att bli fotograferade, och inget i hela världen får mig nog på bättre humör än just ljuvliga små barn en dag som denna.

Hej, hej.

Har så jävla ont i munnen efter tandläkarbesöket igår då kromet spändes åt. Jag har aldrig fått stryk, men jag skulle gissa på att det känns ungefär likadant. Som tur är så fick jag veta att det bara är tre-fyra månader kvar tills jag slipper den här skiten och äntligen får göra den där operationen där det ska möbleras om i min käft. Därefter måste jag bara äta mat med sugrör och se ut som en svullen idiot i några månader innan jag är helt färdig. Får jag bestämma går jag aldrig mer till tandläkaren efter det.

Ägnade hela gårdagen åt att knapra värktabletter och sova, vilket inte alls var planen. Fick inte alls speciellt mycket skrivet, vilket gjorde att jag därför klev upp halv fem i morse och skrev då i stället. Sedan drog jag till VK halv sju och satt här i mörkret och skrev ännu mer. Resten av helgen kommer också att ägnas åt skrivande, men jag tänkte i alla fall unna mig en påse chips eller tjugotvå ikväll för att jag är så produktiv och duktig och för att fira att jag hört från flera håll att jag blivit smalare. Ha ha.

Angående det där med att gå ned i vikt kan jag ju säga som så att jag aldrig har bantat i hela mitt liv. Däremot så har jag flera tips på hur man lyckas, utan att ens behöva tänka på det.
1. Ha flera olika jobb, så att du inte har tid att äta.
2. Se till att du inte drar in ordentligt med pengar på något av jobben, så att du inte har råd att köpa mat efter att du betalat hyran (och en kryssning till Riga).
3. Prioritera sömn före mat.
4. Skaffa tandställning. Bidrar inte bara till att du ser läckert ung ut, utan även till att du inte kan äta eftersom det ofta gör så jävla ont och för att det ändå bara är fem procent av maten som faktiskt hamnar i magen.

Hej, hej.

Bloggen blir lidande av att jag har mycket att göra just nu, men så kan det väl vara ibland. Håller just nu på med ännu ett jobb (mitt fjärde, hurra), inom ett område som jag egentligen inte vet ett skit om, och det är både sjukt spännande och roligt samtidigt som det ger mig ångestklumpar i magen och har lett till många sömnlösa nätter de senaste veckorna.

Känner mig i alla fall väldigt nöjd med dagens prestationer. Gjorde på förmiddagen tre intervjuer till det här nya jobbet som jag nyss nämnde, och därefter hoppade jag in på Privatmarknad på eftermiddagen där de behövde förstärkning. Under en av intervjuerna blev jag förresten erbjuden att vara med i styrelsen i She’s got the beat, vilket jag med glädje tackade ja till. Vet inte ett skit om hur det är att sitta med i en styrelse heller, men vad fan, man får väl lära sig. Känns hur roligt och peppande som helst i alla fall.

I morgon ska jag först till kromtandläkaren, och sedan ska övriga dagen ägnas åt att skriva. På fredag ska jag vikariera i växeln hela dagen, och på lördag ska jag på julgala med fotograf Jenni Sandström Lindberg och sedan skriva om den till måndagens nöjessidor. All work and no play, alltså. Tur som fan då att jag ändå tycker att det är väldigt roligt att jobba för det mesta.

SEXEH!

Hej, hej.

När jag i fredags lovade att ägna lördagen åt att lägga upp bilder och dela med mig av kryssningens alla spex, tänkte jag inte på att jag ju skulle på utbildning med Privatmarknad hela lördagen. Idag är det söndag, och även om jag bara legat och gnidit röven mot soffan hela helgen och inte festat eller så, så har jag ändå inte haft någon ork att fixa det där idag heller. Det har ju hänt så sjukt mycket att jag inte vet vart jag ska börja! Dessutom börjar jag bli less på att berätta om resan, eftersom jag redan har hunnit dela med mig av det mesta till arbetskamrater och polare.

Ja, ja. Ni får helt enkelt vänta och se om jag tar tag i det, och gör jag det inte så överlever ni nog i alla fall. Ovan ser ni åtminstone en bild på mig och Lovisa i hytten innan vi får andra kvällen i rad begav oss till karaokebaren för att roa ett privat vårdföretag, ett trettiotal värmländska snutar och ett gäng letter (som alla slemraggade eller tog kort på oss) genom att sjunga falskt och dansa spexigt.

Hej, hej.

White trash-kryssningen till Riga var, precis som väntat, helt sjukt kul! Kika in här i morgon för fler sexiga bilder, samt om ni är nyfikna på hur många vaktelägg vi egentligen åt, hur många felparkerade bilar vi såg, varför vi gjorde succé bland trettio värmländska poliser och varför vi bjöds på en galen, lettisk strippshow i diskoteket.

Nu ska jag sova.

Hej, hej.

’Det var värst!’, tänker ni, medan jag själv inte alls tycker att det är så himla märkvärdigt. Det är väl näst intill självklart att en mästare i skrivandets konst även besitter enorma skills i Paint. Eller hur?

Ja, ja. Nu drar jag och Lovisa och dricker Minttu i fyrtio timmar. Överlever jag så hörs vi nog på fredag.