Hej, hej.

Tog, som ni kanske har märkt, en liten bloggpaus i helgen. Dock var det inte medvetet, utan mest på grund av tidsbrist i fredags och lathet den övriga helgen. Nu känner jag mig i alla fall redo för en liten comeback.

Tidsbristen i fredags berodde på att jag var tvungen att tokboka annonser under förmiddagen för att sedan kunna ta en lite längre lunch och åka till universitetet med fotograf Pelle Landfors för att kolla in Abalone Dots (som för övrigt fick en femma). Sedan ägnades eftermiddagen åt Privatmarknads städfredag (något mycket positivt, eftersom vi alltid blir bjudna på tårta efteråt av vår ljuvliga chef), och därefter åt skrivande av recensionen som skulle in i lördagstidningen.

Så fort jag kom hem från jobbet var det bara att kasta sig i duschen och göra sig i ordning innan morsan och Göran plockade upp mig med rocksteadybilen och körde mig hem till Höken och Lovisa, där även Kristoffer var. Sedan knallade vi, glada i hågen, till den flashiga pizzerian med utskänkningstillstånd på Ålidhems centrum, mötte upp Ylva och började krubba pizza och fylla svalgen med öl. Därefter knallade vi tillbaka till Höken och Lovisa och fortsatte förfesten som bland annat kom att bjuda på luftorkestrar och spex i Hökens jobbkläder. Bilder på det får ni för övrigt se om en stund.

Efter en bussfärd in till stan beslutade vi oss för att testa O’Learys, som inte visade sig från sin bästa sida, och som vi därför lämnade efter bara en timme. Därefter blev det Pipes of Scotland, ett mycket säkert kort i krogsammanhang, där Lovisa och Höken genast slog sig ner vid ett bord, medan jag och Ylva ställde oss vid baren och såg bortkomna ut. Men rätt som det var, när vi stod där och ugglade, kom en bekant från förr – killen som heter Andreas men kallas för Anton (har nämnts i min blogg någon gång tidigare, tror jag. Hur som helst en vän till Webb-Robban.). Han var vänlig nog att bjuda med oss till deras bord, och där ägnade vi sedan resten av kvällen och hade det fantastiskt trevligt.

Klockan tjugo över två tog jag nattbussen hem, glömde nästan att kliva vid min hållplats och tog sedan min vanliga genväg över granngårdarna. Det slutade med att pulsade genom meterhög snö i horstövlar och råkade snubbla över muren till en snögrotta som grannungarna gjort. Idag när jag gick samma iväg såg jag gropen från fredagens fyllepromenad. Det såg ut ungefär som en snöängel. En snöängel i framstupa sidoläge.