Hej, hej.

Min kollega Brallan (eller Malin, som hon egentligen heter) kommenterade tidigare att jag är så tyst idag. Och jo, det är jag nog. Inte bara för att jag inte svarar i telefon, utan också för att jag känner mig helt utmattad, less och tömd på energi, och därför inte är mitt vanliga tramsiga jag. Jag brukar ju vara världens jävla flamsmaja på jobbet och dansa spexiga små danser och hålla låda, men just nu känner jag bara för att krypa ner under täcket hemma och gömma mig. Blir väl så här när man inte får mat. Kan inte förstå att så många tjejer (och killar också, för all del) frivilligt utsätter sig för såna här glädjedödande, hemska dieter. För i helvete brudar! Ät!

I morgon åker i alla fall käklåset, och sedan får jag väl se om jag kan börja prata och äta normalt på en gång, eller om det tar ett tag innan käften återhämtat sig helt. Antsypants rekommenderade att jag skulle ta det lugnt med den fasta födan i början hur som helst, och det har han väl rätt i. Kanske inte ska börja med en stor köttbit, liksom. Får mjukstarta med något litet. Typ ett vaktelägg.