Hej, hej.

Försov mig i morse och anlände till jobbet ungefär tio i nio. Hade inte blivit lika sen om jag bara kunnat hitta den förbannade cykelnyckeln till morsans hoj (min egen är det punka på) och sluppit gå hela vägen till Västerslätt. Det värsta med det mystiska försvinnandet var dock inte att jag var sen och fick gå, utan att jag sedan fick sitta hela dagen och darra av skräck av tanken på min mors vrede. Jag tappar aldrig bort saker (inte som mina kompisar som fått skaffa fem nya VISA-kort bara det här året, eller som med jämna mellanrum blir av med sina mobiler), och därför var det så fruktansvärt att jag inte kunde hitta cykelnyckeln, som dessutom var den sista till min mors cykel, eftersom jag råkade böja sönder den andra till oigenkännlighet under en kall vinternatt 2006. Historien slutar i alla fall lyckligt. Ingen blev arg på mig för att jag var sen, och när jag kom hem från jobbet hängde nyckelhelvetet på kroken vid dörren. Precis där jag hängde den i går eftermiddag, alltså.

I dag ringde det en man och sökte mig på jobbet, och det hamnar lätt på topp fem av roliga samtal jag fått från läsare. Det var en gammal punkare i fyrtioårsåldern (visst var det så, va?) som satt och drack folköl, sa att han älskar min blogg och samtidigt läste högt ur den, typ ”Blygdläppsele, ja dit borde man ju åka!”. Tack mannen, du gjorde min dag.

Nu har jag en krönika att skriva, men som jag inte riktigt vet vad den ska handla om. Eller jo, den ska handla om sommaren och ha någon slags anknytning till Umeå/Västerbotten, men så mycket mer än så vet jag inte. Har ni några idéer? Ut med dem fort i så fall. Ett tips som leder till en ypperlig krönika signerad Josefjant Isaksson vinner ett pris. Ett pris som jag inte bestämt vad det är än, men som jag lovar blir världens bästa (inte pengar dock, för det har jag inga).