Hej, hej.

Läste just det här inlägget (blogg.vk.se/lyxunge/2009/07/14/snacket-med-killen-fran-greenpeace-129364/#kommentarer) i Lyxunges blogg, och tror banne mig att jag träffade exakt samma Greenepeace-snubbe idag. Påstridigare människa har jag nog aldrig varit med om.

Med lurar i öronen skyndade jag tidigare i kväll fram över Rådhustorget, då jag helt plötsligt såg hur en ung man med en lista i handen kom stövlandes mot mig. Jag skyndade på ännu mer, men han hann fram till mig ändå. Många utropstecken, samt den rätt vidriga kombinationen frågetecken/utropstecken, krävs tyvärr för att jag ska kunna beskriva ungefär hur han lät då följande konversation ägde rum:

Miljösnubbe: "Är du med i Greenpeace?!"
Josefin: "Nej, det är jag inte. Men du, ursäkta, men jag måste skynda mig. Ska bara cykla hem och sedan bli upplockad av några kompisar, och de är redan på väg. Så tyvärr."
Miljösnubbe: "Men kom igen, det går fort!!"
Josefin: "Tyvärr, men jag hinner verkligen inte just nu."
Miljösnubbe: "Men det tar en minut att gå med!!"
Josefin: "Jag kan väl gå med någon annan gång i stället?"
Miljösnubbe: "Men det här är kanske sista dagen vi är i Umeå?!"
Josefin: "Jaha, men ni har väl kanske en hemsida där man kan bli medlem?"
Miljösnubbe: "Ja, men kom igen!!! Du vet att du aldrig kommer bli medlem då!!"
Josefin: "Nej, det kommer jag nog inte. Men du, bra försök i alla fall. Lycka till. Hej då!"

Från det att jag hade ursäktat mig och sagt att jag inte hade tid just då följde han efter mig. Jag hann bli rätt less.