Hej, hej.

Klockan är snart halv elva på kvällen, och jag sitter vid datorn och läser bloggar och glufsar i mig en slags fiskgratäng som jag fick för mig att laga för typ en och en halv timme sedan. Sjukt god blev den, och det slog mig hur synd det är att jag är en lat jävel som så sällan lagar mat. Fast egentligen handlar det nog inte så mycket om lathet, utan att det känns meningslöst att laga mat i timmar om det ändå bara är jag som ska äta den. Annat hade det varit om jag haft en sambo. Eller en kombo. Men efter att ha testat att bo med kompisar, så vet jag att det är något jag definitivt inte utsätter mig för igen. Och helt ärligt vet jag inte om jag vill ha en sambo heller. Känns som att jag har blivit fruktansvärt dålig och ointresserad av det där med förhållanden, och ibland som att jag till och med inte vet hur man gör längre. Och helt ärligt så gör det inte så himla mycket. Det är ju för det mesta fantastiskt skönt att bo själv och att vara drottningen i sitt eget universum.

I morse vaknade jag upp i dubbelsängen i Tväråmark bredvid en krullig puma som bjöd på lite frukost innan hon körde mig in till stan. Kastade mig sedan i duschen, gjorde mig i ordning och satte mig sedan på cykeln och trampade in till stan där jag skulle möta upp med Lovisa och hennes brukare klockan tolv. Vi kollade mest runt i affärer och fördrev tid tills alla restauranger öppnade, och jag blev övertalad att köpa ett par preppy skor på rean. Fick även med mig ett exemplar av Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson hem. Efter en lunch på Allstar (ja, igen) vinkade vi hej då till varandra och Lovisa åkte tillbaka till Ersboda med sin brukare. Själv cyklade jag hem och läste, unnade mig en tantlur och städade sedan mitt rötmånads-kök.

Ylva bjöd bort bitar av sin moders Nolia-korv. Tack för det, samt för att jag fick våldgästa ert hem.

Min snygga kompis Lovisa.

Min snygga kompis Lovisa.

Mina nya preppy shoes. Riktiga kontorsråtta-skor.