Hej, hej.

Det har varit en vanlig kväll i mitt lilla hushåll. Kom hem från jobbet och skopade i mig pulversoppa, i brist på fantasi och ork att laga något riktigt, framför reprisen av Family Guy. Lade mig i sängen och läste, för att slockna efter tio minuter. Klockan var då halv sex.

Kring niotiden väcktes jag av ett sms från Antsypants, och sedan dess har jag legat i sängen och messat med honom om ditten och datten, ringt morsan, läst ännu mer och tänkt på den där pulversoppan och hur den varit i mitt skafferi sedan käkoperationen i våras då jag inte kunde äta något som inte var flytande, mixat och silat. Tänkte på hur lite jag faktiskt tänkt på operationen sedan i maj, och hur det enda som nu märks av den är att jag kan känna var exakt de sågade av käkbenet, att jag kan trycka med fingret på metallplattan som sitter inopererad under huden och att jag fortfarande är lite svullen och inte har återfått känseln helt i läpparna. Men allt är bra, och ingenting gör ont. Och det där med känseln gör inte så mycket. Det sipprar i alla fall inte ut mat ur käften så där sexigt obemärkt när jag äter, som det gjorde i början, och det känns i sanning tryggt.

Nu jävlar i min lilla låda åskar och blixtrar det. Bäst att stänga ner och dra ut kontakten och be till gudarna att det slutat till i morgon bitti när jag ska cykla till jobbet.