I morse var jag förmodligen Sveriges enda tjugoettåring som börjat få grått hår. Allt på grund av den tvåspaltiga dödsannonsen som jag nämnde i ett inlägg igår. Jag satt och pillrade och grejade i programmet som bara jävlades från att jag kom på morgonen tills det var dags för mig att gå på lunch.  Då var stressklumpen i magen stor som en… stadsjeep. Och den försvann inte förrän jag vid elvatiden ringde till begravningsbyrån och bad dem kontakta de anhöriga och höra om det gick bra att skjuta upp annonsen till på lördag i stället, och det gick bara fint. Bra där.

Jag har lyckats övertala Antsypants att plocka upp mig i sin bil i eftermiddag och ta med mig till Elgiganten för att shoppa hårtork. Det krävdes inte så mycket övertalning – jag vet ju att karl’n älskar mig högre än himlen.  Fick en vattenkokare i julklapp som slog ut all ström i mitt kök, och det kändes därför helt rätt att byta ut den mot ett tillgodokvitto som jag nu kan använda till något annat. Alltså hårtorken. Efteråt ska vi botanisera en stund på Systembolaget, och om tid finns ska jag be att få springa in och köpa en kalender någonstans. Jag känner att jag behöver en sådan nu när jag snart börjar på mitt tredje jobb och inte längre kan hålla koll på allt i huvudet.