Och här kommer del tre…

Robert gjorde en Robert. (Seriöst, han ser faktiskt ut så här rätt ofta)

Det hjulades. Mycket tjusigt. Sådana grejer kan inte jag göra. Jag är graciös som en flodhäst.

Sedan vankades det spelning  med The Gravedigger ’n’ the Teacher i ladan. Helt fantastiskt bra. (Ber om ursäkt om jag inte uppfattat bandnamnet helt rätt)

Tvättbräda.

"Oh, you can’t scare me, I’m sticking to the union, I’m sticking to the union, I’m sticking to the union. Oh, you can’t scare me, I’m sticking to the union, I’m sticking to the union ’til the day I die." Typ.

Födelsedagsbarnet. Intressant att se hur bilderna blir suddigare och suddigare, förresten.

En del av publik’n.

Robbelibob och Antsypants blev fyllekåta.

Gos-Antsypants. Han lovade förresten att följa med mig på cirkus trots att han, förmodligen, inte tycker att det är särskilt roligt. Minns du det, Pants? Jag har fått fyra gratisbiljetter, och det är bara Antsypants som är snäll och festlig nog att göra mig sällskap.

"HEJ VF!!!"

Jag lånade Antsypants solglasögonfynd och såg helt plötsligt inte längre ut som en rar och ung fröken utan som en galen mördar-synthare.

Politisk diskussion fångad på bild. Efter detta hamnade vi på något mystiskt sätt inomhus, och jag försökte spela gitarr. Sedan somnade jag och Antsypants på soffan, och Anna på golvet. Klockan två kom taxin. Vi hoppade av inne i stan och gick och käkade pizza på en pizzeria där jag noterade att jag såg ut som sjuttiosju svåra missväxtår. Sedan var det tack och god natt.

Det var verkligen en hemskt, hemskt rolig fest.