MEN TITTA!!! DET VAR JU BARA JAG!!!!!!11 SÅ TOKIGT!!!!

Jag älskar mitt jobb och framförallt min chef som låter mig vara det barn jag faktiskt är. Helvete vad varm den där Kurre-kostymen är, förresten. Särskilt gott luktade den inte heller, efter att ha legat i ett källarförråd i många herrans år.

Genius at work.

Dagens outfit. Dresscode: sexeh squirrel!

Hej, hej.

Nu är jag hemma efter min och Antsypants strapats till Strömpilen. Vi stannade först till på Statoil Carlshem där Antsypants bjöd mig på en lyxig kupongmiddag som vi förtärde vid ett bord i solskenet på parkeringen. Min första mosbricka någonsin – är det inte fantastiskt, så säg! Därefter brassade vi ner till Elgiganten, så att jag fick köpa min hårtork, och sedan vidare till Systembolaget och Ica Maxi.

Det verkar förresten bli en bra helg, det här. I morgon har jag bokat bord på Garaget åt mig, Antsypants, Anna, Robban, Jens och Ubbe, och därefter är jag bjuden på förfest hemma hos Sandra. Efter det blir det kanske Scharinska. På lördag har Anna bjudit med mig på fest i någon by utanför stan, vilket känns helt fantastiskt roligt. Därför måste jag nu tvätta så att jag har något att ta på mig. Dessutom börjar det sina i troslådan.

Jag ger er Antsypants och Robert, i matchande outfits, på min födelsedag i år:

Hej, hej.

Hej, hej.

Jag borde plocka upp kläder, böcker och drivor av skor som mystiskt hamnat på golvet. Jag borde ringa någon som kan hjälpa mig att skruva fast garderobsdörren som lossnat från sina fästen och nu står lutad mot en vägg. Jag borde vattna mina blommor. Jag borde slänga solrosorna på balkongen som varit döda sedan i början av juni. Jag borde dammsuga. Jag borde diska. Jag borde tömma diskmaskinen. Jag borde göra något åt min överfulla tvättkorg, kanske genom att köra sjuttioåtta tvättmaskiner. Jag borde panta de ölburkar som ligger jämt fördelade i fyra Konsum-kassar i köket. Jag borde renbädda min säng. Jag borde sortera mina räkningar.

MEN JAG ORKAR INTE!!!!!!!!!!!!!!!11

Faktiskt. Jag orkar verkligen inte. Men jag vet att jag, om jag inte tar tag i allt det där, kommer sitta med ångest på jobbet även i morgon och tänka att min hyresvärd rätt som det är kommer ringa mig och meddela att hon vill gå in i min lägenhet och ta en titt inför renoveringen som snart ska äga rum i min bostad. Och hon ska aldrig – ALDRIG- få se mitt hem i risigt slacker-skick. Hon är en ljuvlig kvinna som förtjänar städade och duktiga hyresgäster. Därför ska jag nu ta tag i mitt liv.
 

Hej, hej.

Jobbar man på VK så besöker man ofta ÖoB. Så är det bara. I dag blev det ett litet lunchäventyr tillsammans med Jackylicious och Samane.

Samane skulle gå på barnkalas hos sitt kusinbarn som fyller fem år i dag (tror jag. Hon kan ha fyllt år för en månad sedan också, men det vet jag ingenting om) och svettades och våndades över vad hon skulle köpa. "Köp en överspacklad plastbit med getingmidja, oproportionerliga rattar och rosa kläder", tyckte jag.

Sedan flaxade hon bara hysteriskt med armarna, vilket hon i princip alltid gör när jag ska fotografera henne med mobilen.

Britney Spears var på ÖoB! Det är sant! Jag fotade Jackylicious tillsammans med celebriteten.

"It’s Britney, bitch!"

Alla andra dockor kostade 79.50 kronor. Britney kostade 49 kronor. Ett "dumpingpris", tydligen.

Jacob, eller jag menar Jackylicious, noterade att den här stackars dockan saknade hals och dessutom började bli tunnhårig.

Suzzie Tapper hade storhandlat. Fan vad svårt det är att fota sig själv samtidigt som man går, förresten.

När vi kom tillbaka till Kontorsråtteland tramsade jag och Samane en stund. Vi har skrivborden bredvid varandra i veckan, och då blir det lätt så. När jag tog den här bilden hade jag precis råkat grymta som en gris medan jag skrattade. Det var roligt, tyckte Samane.

Hej, hej.

Jag skrattar så jag gråter just nu. Läs min blogg direktöversatt till engelska HÄR så förstår ni kanske varför.

Snart slutar jag för dagen, men innan dess har jag en tvåspaltig dödsannons att göra, samt ett antal mail att skicka. Vi hörs, va.

Har man ingen egen företagsmugg får man fixa en själv. Fördelen med det är att ingen kan säga något om att man aldrig diskar efteråt. Då sköter man sin egen kopp, och häller på nytt kaffe i den trots att det är tjocka, veckogamla avlagringar i botten av den. Undrar varför man gör så, förresten… Hemma tar jag nya glas och koppar hela tiden, och det skulle aldrig falla mig in att snuska på samma sätt som jag gör på jobbet.

 Jag stal förresten Malins gamla mugg. Hoppas det är okej, Malin.

Hej, hej.

Det har varit en vanlig kväll i mitt lilla hushåll. Kom hem från jobbet och skopade i mig pulversoppa, i brist på fantasi och ork att laga något riktigt, framför reprisen av Family Guy. Lade mig i sängen och läste, för att slockna efter tio minuter. Klockan var då halv sex.

Kring niotiden väcktes jag av ett sms från Antsypants, och sedan dess har jag legat i sängen och messat med honom om ditten och datten, ringt morsan, läst ännu mer och tänkt på den där pulversoppan och hur den varit i mitt skafferi sedan käkoperationen i våras då jag inte kunde äta något som inte var flytande, mixat och silat. Tänkte på hur lite jag faktiskt tänkt på operationen sedan i maj, och hur det enda som nu märks av den är att jag kan känna var exakt de sågade av käkbenet, att jag kan trycka med fingret på metallplattan som sitter inopererad under huden och att jag fortfarande är lite svullen och inte har återfått känseln helt i läpparna. Men allt är bra, och ingenting gör ont. Och det där med känseln gör inte så mycket. Det sipprar i alla fall inte ut mat ur käften så där sexigt obemärkt när jag äter, som det gjorde i början, och det känns i sanning tryggt.

Nu jävlar i min lilla låda åskar och blixtrar det. Bäst att stänga ner och dra ut kontakten och be till gudarna att det slutat till i morgon bitti när jag ska cykla till jobbet.