Hej, hej.

Farsan ringde för ett tag sedan och undrade om jag vill komma till Stockholm i början av september och spendera kvalitetstid med honom och hans fru Anna, samt med mina kära bröder med flickvänner (nu slog det mig att jag är den enda i hela min familj som är singel. Vad har de, mitt kött och blod, egentligen gjort för ont för att förtjäna ett sådant straff?). Det vill jag ju, såklart, fast bara om jag inte ska till Grekland med Becker just då. Men eftersom hon sitter och gömmer sig i en stuga någonstans i södra Sverige för tillfället så har jag svårt att tro att den där resan vi hittat kommer att bli av. Men vi får väl se.

Jag och pappa pratade även om att han fyller sextio år i januari. Sextio år. En riktig farfarsålder, med andra ord (sorry farsan). Han snackade om hur han var trettio år när min äldsta brorsa föddes, och hur han då tänkte på att det år då Johan skulle fylla trettio, så skulle han själv fylla sextio. Sedan hade han tänkt på hur avlägset det kändes, men hur det i dag kändes som att åren bara rusat i väg. Sedan fick han nog ett släng av dödsångest. Och sedan fick jag ett släng av dödsångest. Och sedan pratade vi bara om vilken rolig fest det kommer att bli, och om hur han just nu letar en lokal stor nog att rymma massa folk och ett bra band. Jag personligen tycker att han borde göra en Blondinbella och arrangera festen på ett kryssningsfartyg. Kanske med karaoke. Kanske med utklädningstema. Kanske med Färjan-Håkan i baren, så att jag proppa igen kakhålet på honom med gröna oliver och pickled eggs om han säger "inga konstigheter!" en gång till.

I brist på andra bilder på pappaskrutten ger jag er… sjuttiotalspappa! Förresten vill jag göra klart för alla att sextio egentligen inte är någon ålder. I dessa dagar är det ju ganska fräscht, till och med. (Fast alla män i den åldern som får för sig att slå sig ned vid mitt och mina tjejkompisars bord och säga äckliga saker när vi är på, låt säga TC, kan ju titta sig i spegeln och sedan dra rakt åt jävla helvete). Men skit samma. Här är han ju… sjuttiotalspappa!

Hej, hej.

Back in kontorsråttaland! Trött, på grund av att jag låg vaken till klockan halv fem, men ändå på ett förvånansvärt bra humör. Snart vankas det kaffe och skvaller med mina kollegor. Känns tryggt att få ordning på kaffepimplingen igen.

Hej, hej.

I morgon börjar jag förresten jobba igen. Har ju en semestervecka kvar, men den får jag väl ta ut om någon vecka eller så. I stället för att sova bort hela dagen, ligga i beiga, fula mormorstrosor och läsa böcker och konsumera inne i stan ska jag alltså sitta på kontoret på Västerslätt och ägna mig åt inbetalningar, fakturering och autogiro. Och det känns faktiskt helt okej. Dels för att jag får träffa mina fantastiskt sköna arbetskamrater igen (inte allihopa dock), men även för att det ska bli rätt fint att få lite rutiner igen.

Här får ni förresten en bild på mig och mina arbetskamrater från hattfesten vi hade hemma hos min chef i början av sommaren. Hoppas bara att de inte skär mig i ansiktet med en brevkniv för att jag nu lägger upp den, men jag tänkte att det kunde vara roligt om ni fick se oss. Privatmarknad – ert skäll, vår orgasm!

Hej, hej.

Klockan är snart halv elva på kvällen, och jag sitter vid datorn och läser bloggar och glufsar i mig en slags fiskgratäng som jag fick för mig att laga för typ en och en halv timme sedan. Sjukt god blev den, och det slog mig hur synd det är att jag är en lat jävel som så sällan lagar mat. Fast egentligen handlar det nog inte så mycket om lathet, utan att det känns meningslöst att laga mat i timmar om det ändå bara är jag som ska äta den. Annat hade det varit om jag haft en sambo. Eller en kombo. Men efter att ha testat att bo med kompisar, så vet jag att det är något jag definitivt inte utsätter mig för igen. Och helt ärligt vet jag inte om jag vill ha en sambo heller. Känns som att jag har blivit fruktansvärt dålig och ointresserad av det där med förhållanden, och ibland som att jag till och med inte vet hur man gör längre. Och helt ärligt så gör det inte så himla mycket. Det är ju för det mesta fantastiskt skönt att bo själv och att vara drottningen i sitt eget universum.

I morse vaknade jag upp i dubbelsängen i Tväråmark bredvid en krullig puma som bjöd på lite frukost innan hon körde mig in till stan. Kastade mig sedan i duschen, gjorde mig i ordning och satte mig sedan på cykeln och trampade in till stan där jag skulle möta upp med Lovisa och hennes brukare klockan tolv. Vi kollade mest runt i affärer och fördrev tid tills alla restauranger öppnade, och jag blev övertalad att köpa ett par preppy skor på rean. Fick även med mig ett exemplar av Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson hem. Efter en lunch på Allstar (ja, igen) vinkade vi hej då till varandra och Lovisa åkte tillbaka till Ersboda med sin brukare. Själv cyklade jag hem och läste, unnade mig en tantlur och städade sedan mitt rötmånads-kök.

Ylva bjöd bort bitar av sin moders Nolia-korv. Tack för det, samt för att jag fick våldgästa ert hem.

Min snygga kompis Lovisa.

Min snygga kompis Lovisa.

Mina nya preppy shoes. Riktiga kontorsråtta-skor.

Hej, hej.

Allt började med en liten bakislunch på Allstar.
"Vore det inte trevligt med ett litet slumberparty i Tväråmark?", undrade Ylva.
"Jo", svarade jag.

Så vi åkte dit.

Den norrländska prärien. Här finns åkrar, ängar och en liten lada som man kan idka samlag bakom, om man vill.

Här finns även min vän vattenskallen. Fast att kepsen sitter så högt upp beror nog mest på att hon har världens största (och kittligaste) hår.

I gräset i Tväråmark betar en smultronätande liten pudel.

Den lilla pudeln sprider ibland sitt "tjena grabbar, jag är på löpen"-kiss på landsvägen medan man går på promenad. Visst ser kisset ut som en pudel? Vilken grej!

På kylskåpet hänger en bild som Ylva ritat. Den föreställer den förskräcklige mannen från Tväråmark. Ylvas pappa, alltså.

Min bästa tidning! Land. Läser alltid kontaktannonserna
i den så fort jag besöker Tväråmark.

Hur ser egentligen en älgkille ut? Som en… älg? Eller är det helt enkelt en riktig älg som betalat tvåhundrafemtio spänn för att få sig en likasinnad? Min haka skrapade mot altanen när jag läste detta.

Efter att ha läst Land, promenerat, okynnesätit chips, tittat på tre filmer och surrat en himla massa kan man krypa ner i sängen och ta en bild medan man ligger och försöker se gosig ut. Sedan kan man prata ännu mer, typ till klockan tre på natten,
och lyssna på när Ylva har högläsning ur en bok om stjärntecken, där det till exempel står att fiskar är lata drömmare som hoppar av utbildningar och gillar att klä sig i folklorestil.

Hej, hej.

Jag befinner mig i världsmetropolen Tväråmark tillsammans med mitt hjärtas fröjd och lilja Ylva. Hittills har vi inte gjort så himla mycket mer än att sitta i solen och läsa böcker, promenerat med Ylvas mens-pudel samt åkt in till Sävar och köpt godis, chips och Kinder-ägg. Efter att vi lämnat Allstar gick vi och hyrde tre filmer på Hemmakväll, och nu väntar ett slumberparty i svullandets och filmtittandets tecken. Känns himla bra att vara ute på landet och inte inne i stan, faktiskt.

Glömde givetvis min sladd, så att jag kan lägga in bilder från mobilen till datorn, hemma.  Men i morgon får ni minsann se exklusiva bilder från detta äventyr i Ylvas hemby. Till exempel en bild på pudeln Trulsas "tjena grabbar, jag löper"-kiss, som Ylva så fint kallade den lilla fläcken urin som Trulsa lämnade på landsvägen. Jag förstår att ni knappt kan bärga er.

Nu ska vi titta på film och riva kåken medan Ylvas föräldrar fortfarande är på fyrtioårsfest. Vi hörs säkert senare.

Bakislunch på Allstar med Ylva. Lovar att blogga när jag kommer hem. I miss you guys!!!

Jag har surfat mig igenom precis hela Fucking Åmål. Johanna somnade just efter att ha ätit mackor och engagerat diskuterat mitt liv och män som vi båda ser ner på.
Jag älskar henne så himla mycket. Hon är en fantastisk vän.

Hej, hej.

Klockan är fyra, och jag och Johanna har en dekadent efterfest som går ut på att vi tittar på Fucking Åmål och dricker Minttu.

Här får ni min dag i bilder:

Johanna och jag köpte lunch och hängde i SF-parken.

Disa, min älskade vän och barndomskamrat, kom dit! Hurra!

Jag och Johanna var mest chillidill av alla i hela parken.
 

Sedan drog vi hem till mig för att äta mat, och Becker hakade på.

Typ pastasallad med en massa grejsimojs.

Och marinerade quornfiléer, eftersom Johanna är vegetarian.

Och öl’n.

Vi gick på toa när vi kom till TC.

Classy, så klart.

Johannna och Höken.

Höken och jag.

Disa kom till TC efter att hon slutat jobbet.

Likaså Blebban.

Johanna och Lovisa. Två av mina favoritbrudar i hela världen.