Festlig kund ett:

Festlig kund två:

”… men innan vi fortsätter med det här måste jag bara påpeka att det skär i mina öron när du skriver på tangentbordet. Det låter som en kulspruta, så du kanske kan vinkla skärmen så att inte knattret studsar in i mina öron.”

Det är verkligen väldigt härligt att prata med folk ibland, ska jag be att få tala om! De säger så sköna saker.

Hej, hej.

Mitt liv känns tråkigt och jag känner mig tråkig. Har i dag bara jobbat, haft redaktionsmöte med VK Ung och sedan varit med på Privatmarknads möte den sista halvtimmen. Skulle behöva åka bort för att få något roligt att skriva om. Kanske en kryssning eller så. Inga konstigheter.

Hela dagen kände jag på mig att jag skulle vinna på Triss. Lyckades ändå hejda mig lite och köpte bara två lotter som som jag, oväntat nog, inte vann några miljoner på. Vann förresten inte ett enda öre. I något slags försök till att bli lite glad och tillfreds med livet skänkte jag tjugo spänn till tjejen som lirar dragspel utanför ÖB, trots att hon är helkass på sitt instrument. Tänkte på hur överjävligt det måste vara att sitta där och frysa och spela samma melodi om och om igen medan vart tjugofemte ÖB-original kastar småpengar på en innan de sätter sig i Volvon och åker till sina furuhem och sjunker ner i den vita skinnsoffan och lägger fötterna på glasbordet.

Klockan är bara nio på kvällen, men jag känner mig ändå helt färdig. Därför säger jag härmed tack och god natt, sänder en tanke till dragspelstjejen samt slänger i väg en liten önskan om att få sova hela natten och vakna utvilad i morgon bitti. Det kan behövas eftersom jag måste upp okristligt tidigt för att hinna knalla till jobbet.

I dag ägnar vi oss åt spel och dobbel på Privatmarknad. När vi inte vinner dricker vi även kaffe, äter pepparkakor och fnissar. En bra dag i Kontorsråttaland.

Hej, hej.

Har faktiskt varit riktigt duktig i dag och både städat och lagat en riktig middag för första gången på rätt länge. Den enda pausen jag tog var för sitta och njuta av sekundärskammen framför reprisen av Bonde söker fru. Nu ligger jag i sängen och skriver och kollar mailen, men ska väl förhoppningsvis snart få sova.

Det var förresten en festlig kickoff i fredags. En buss tog med oss till Hälje gård där det första som hände var att jag fick sabba festfrippan genom att trycka ner en vikingahjälm över skallen, och täcka klänningen med något slags tygsjok (såg alltså nästan ut som en sådan där psykologtant som handlar alla sina kläder på Gudrun Sjödén och har lackerad engelsk konfekt hängande från örsnibbarna). Sedan fick vi stora mängder kött, sås, lite bröd och en morakniv att äta allting med. Några servetter eller bestick syntes inte till. Hemskt trevligt var det i alla fall. Ölen var kall, säljarna högljudda och jag fick dansa styrdans, så det var en mycket nöjd ung fröken som ramlade in i lägenheten kring tolv på natten eller så.

Jag ger er några värdelösa bilder från min mobil (har faktiskt en film också, men den får jag nog spara till senare):
 

Jag och Ann-Britt gömde oss vid kassaapparaten och så var hon bussig och fixade mitt hår.

Typ sådär såg jag ut.

Sedan fixade Ann-Britt växelhäxan Karins hår också. På bilden ser ni även Lena, Britt, Vicki, Elin, vår fikahörna samt vårt pocketbibliotek.

Vi karvade kött och kyckling med våra farliga knivar.

Jag försökte posera inne på toaletten, men såg mest bara ut som en knäpp och full version av Birk Borkason.

Lite horn och och annonssäljare, typ.

Dansa, dansa. Happy, happy, joy, joy.

Hej, hej.

Först var jag mest bara lite krasslig och satt framför burken och frös (och nej för helvete, jag är inte gravid).

Sedan hamnade jag på någon slags temafest, tror jag…

Hej, hej.

Hej, hej.

Kom hem från mitt torsdagshäng med Anton för någon timme sedan. Ett mycket bra häng med thaimat som han betalade (och du gick väl inte på det där med att jag bjuder nästa gång, va?), och sedan lite stormarknadsbotanisering där han bland annat fick mig att köpa kaffeost. Någon som har smakat det? Anton säger att det är gott, men jag är väldigt tveksam då jag vet vilka märkliga smaklökar den där halvfinnen har. Köpte förresten julmust också. Tyckte att det var på tiden.

I morgon kväll har vi kickoff med försäljningsavdelningen och jag hoppas på ett riktigt sjöslag. Vi vet som vanligt inte så mycket mer än att vi ska åka buss i en massa rondeller innan vi kommer fram till slutdestinationen, men festerna brukar ju innefatta god mat, dryck och snidiga slipsnissar som sjunger konstiga låtar, så det kommer garanterat att bli grymt. Tänkte försöka undvika att drabbas av panikångest i morgon, när jag i vanlig ordning kommer att sova lite för länge, genom att bestämma kläder och packa i kväll. Så det är vad jag ska göra nu.

Hej, hej.

Hann inte fixa håret i morse, så i dag rockar jag den mindre klädsamma Gustav Vasa-looken på kontoret. Världens överjävligaste frisyr och en bedjande blick. Haha, it cracks me up.

I eftermiddag ska jag och Anton åka på ersbodaturné och sedan ska vi äta thaimat. Blir fantastiskt. Anna och Robert skulle kanske också följa med.

Hej, hej.

Fick panik när jag kom hem från jobbet, plockade fram dammsugaren och sög in bananflugor som om det inte fanns någon morgondag. Var nästan (men bara nästan) fler flugor i min lägenhet än vad som lever djävulen runt fruktkorgarna på jobbet, och då är det riktigt illa. Därefter slängde jag in tvätt i maskinen, plockade lite i lägenheten och slängde mig sedan på soffan för teve och en liten tantlur. Hä va’ dumt hä. Nu är jag ju nämligen rätt pigg.

Vad mer då? Jo, nu ligger jag i sängen och skriver, läser bloggar och ångrar att jag inte köpte DVD:n med någon säsong av Wild Kids som jag såg på Coop när jag var där med Anton senast. Fan, alltså, Wild Kids som är ungefär det bästa som finns och precis vad jag är sugen på att titta på nu. Emelie skrev i går att hon eventuellt fanns med på Pablo Franciscos VIP-lista i kväll och frågade om jag då ville följa med henne och Becker, och det ville jag ju egentligen jättegärna. Jag antog dock att det innebar att man eventuellt skulle stöta på komikerna, och eftersom jag sågade den svenska snubben i dagens tidning vågade jag inte följa med. Jag som tidigare utsett mig själv till Västerbottens snällaste recensent har känt mig elak hela dagen, och nu visade det sig ju verkligen att man straffas när man skriver vad man egentligen tycker. Fast jag tyckte ju verkligen att han var lam, så det hade ju varit jäkligt märkligt om jag skrivit något annat.

Just ja, den här har jag tittat på i kväll också. Fantastisk parodi, tycker jag: