Hej, hej.

Hela dagen har verkligen varit tåpp’n. Har fått mycket gjort på jobbet – tåpp’n. Har hängt med en liten, men naggande god, del av ungredaktionen – tåpp’n. Har pratat och skrattat i telefon i en och en halv timme med min fantastiska Disa – tåpp’n! Har lagat riktig mat, och alltså inte bara ätit mackor till middag – tåpp’n.

Har även varit på halvårskontroll efter operationen i dag, och det var fint att träffa alla inblandade igen. Dessutom har läkningen gått jättebra, och det var verkligen fascinerande att få se en massa före- och efterbilder (min brorsa tycker ju att jag såg ut som Jay Leno innan, så ni kan ju kanske föreställa er hur jag såg ut ungefär) och se vart de varit och sågat och satt in plattor och sådant. En nyhet var en platta i underkäken som jag inte kände till. Jag är i sanning en kvinna full av knasiga överraskningar. Så sjukt metal (höhö).

Två dagar efter operationen i våras, samma dag som jag skulle få åka hem, fick jag tillåtelse att duscha. När jag gjorde detta rann det vatten ut från duschrummet och in i salen där jag och två tanter låg, och det bildades en stor pöl precis vid dörren. Jag tyckte dock att det kändes fånigt och konstigt att ringa på klockan och låta någon annan torka upp det där jäkla vattnet, eftersom det ju uppenbarligen var mitt fel att det hamnat där från första början, och var rädd att någon av de äldre damerna skulle halka i det. Därför bestämde jag mig för att ta hand om det själv. Dåsig av sömnmedel och med ett krampaktigt tag om droppställningen låg jag alltså på golvet medan det forsade blod ur snoken (blödde jävulskt mycket näsblod de första dagarna) och torkade golvet med pappershanddukar, och precis då kom det in ett helt gäng kirurger och sjuksyrror och undrade vad jag egentligen sysslade med.

Detta har det fnissats åt varje gång jag varit där, och i dag var inget undantag. Men hä bju’ ja’ på.