Hej, hej.

Vilken fruktansvärt spännande match! Team Fjanton (vet inte vad de heter egentligen) spelade ganska fult, och en fick till och med rött kort, men i övrigt var de minsann ett alldeles ypperligt gäng. Anton var förresten imponerande duktig. En riktig målvaktsgud. Det hade jag väl aldrig kunnat tro.

De har förlorat varenda match den här säsongen, men tack vare att jag var en snäll kompis och följde med så vann de med fyra-tre. Bara därför, det är helt otroligt. Jag behövde liksom inte ens göra något. Satt bara på avbytarbänken och var häftig.

Om det skulle vara någon där ute som tröttnat på att ens värdelösa Korpenlag bara förlorar hela tiden så går det bra att hyra in mig som lyckobringande maskot. Det kostar en middag, femhundra spänn och så kräver jag skjuts till och från matchen. Det är liksom allt.

Hänger på en blå madrass på Nolia medan Korpenkungen värmer upp. Snart match. JÄVLAR GUBBAR VAD TAGGAD JAG ÄR!!!1

Hej, hej.

I dag kom äntligen beskedet – jag får fortsätta som ledare för ungredaktionen även nästa år. Har varit lite nervös ett tag. Inte så mycket för att jag varit rädd för att få kicken för att jag varit totalt värdelös eller så, men för att jag vet att det snackats en del om huruvida det är okej att jobba så mycket som jag gör. Det blir ju en del i och med att jag har en heltid på Privatmarknad, tjugo procent på VK Ung och så jobbet på nöjesredaktionen. Men jag vill ju jobba (finns många fördelar, till exempel att man lär sig väldigt mycket, får fett med cash och dessutom har roligt på samma gång) och tycker att jag hinner med allt annat jag vill göra också, så då borde det inte vara ett problem, tycker jag. Så efter att i dag ha lovat min chef och extramamma på Privatmarknad att äta ordentligt och få lite mer frisk luft på helgerna, så att jag slutar överraskningskräkas på jobbet, så har hon sagt att det går jättebra att jag fortsätter jobba som jag gör. Är väldigt glad. Tack, tack till alla inblandade höjdare.

Nu kommer snart Anton och hämtar mig så att jag får spendera min kväll tittandes på hur hans Korpen-innebandylag får stryk. Det ska bli kul. "Heja Fjanton friskt humör, skjortan hänger utanför!", ska jag skrika. Nästan tills han skäms ihjäl.

Hej, hej.

Hej, hej.

Väntar ju på paket från Sivletto. Gissa i vilken gudsförgäten, paketslukande håla det befinner sig…

Såklart!

Hej, hej.

Hela dagen har verkligen varit tåpp’n. Har fått mycket gjort på jobbet – tåpp’n. Har hängt med en liten, men naggande god, del av ungredaktionen – tåpp’n. Har pratat och skrattat i telefon i en och en halv timme med min fantastiska Disa – tåpp’n! Har lagat riktig mat, och alltså inte bara ätit mackor till middag – tåpp’n.

Har även varit på halvårskontroll efter operationen i dag, och det var fint att träffa alla inblandade igen. Dessutom har läkningen gått jättebra, och det var verkligen fascinerande att få se en massa före- och efterbilder (min brorsa tycker ju att jag såg ut som Jay Leno innan, så ni kan ju kanske föreställa er hur jag såg ut ungefär) och se vart de varit och sågat och satt in plattor och sådant. En nyhet var en platta i underkäken som jag inte kände till. Jag är i sanning en kvinna full av knasiga överraskningar. Så sjukt metal (höhö).

Två dagar efter operationen i våras, samma dag som jag skulle få åka hem, fick jag tillåtelse att duscha. När jag gjorde detta rann det vatten ut från duschrummet och in i salen där jag och två tanter låg, och det bildades en stor pöl precis vid dörren. Jag tyckte dock att det kändes fånigt och konstigt att ringa på klockan och låta någon annan torka upp det där jäkla vattnet, eftersom det ju uppenbarligen var mitt fel att det hamnat där från första början, och var rädd att någon av de äldre damerna skulle halka i det. Därför bestämde jag mig för att ta hand om det själv. Dåsig av sömnmedel och med ett krampaktigt tag om droppställningen låg jag alltså på golvet medan det forsade blod ur snoken (blödde jävulskt mycket näsblod de första dagarna) och torkade golvet med pappershanddukar, och precis då kom det in ett helt gäng kirurger och sjuksyrror och undrade vad jag egentligen sysslade med.

Detta har det fnissats åt varje gång jag varit där, och i dag var inget undantag. Men hä bju’ ja’ på.

Hej, hej.

Har haft en riktig skräpdag i dag. Inte skräp som i dålig dock, men som i att jag ägnat mig åt riktiga skräpsysselsättningar. Typ kollat på repriserna av Mammas pojkar och Bonde söker fru, käkat chips och vitt bröd och avslutat med att läsa Kissie, Dessie, Paow, Falsksanning och en annan skvallerblogg. Har även sovit en hel del. Inte en sådan där skön sömn som gör en utvilad och lycklig, utan bara slumrat med alla kläderna på och vaknat svettig och med huvudvärk. Skräpsömn, alltså.

Tog det lika lugnt i går, faktiskt. Sov i princip hela dagen (underbart, ljuvligt, fantastiskt) tills jag väcktes vid halv sju av ett mess från Bibi där hon skrev att hon och Betty skulle komma till mig klockan åtta och hänga. Kastade mig ur sängen, tokstädade min lägenhet, slängde mig i duschen och gjorde mig i ordning. När de sedan kom hit hade Betty med sig ost och bröd som hennes härliga farsa hade bakat, så vi käkade det och drack glögg, kaffe och ett par öl och tittade på film och snackade strunt. Vid halv tolv drog Bibi på fest och Betty, som var krasslig, åkte hem. Själv tyckte jag att det kändes bökigt att dra ut eftersom det är så dyrt och så besvärligt när man ska ta sig hem sedan, så jag kröp ner i sängen och löste korsord och lyssnade på Cock Sparrer i stället.

Öl’n. Brödet. Glögg’n. Ljuslyktorna som Höken och Gustaf
brukar säga att jag har stulit från Döner Kebab.

Två glada flickeflarn och min garderob som fortfarande saknar dörr.

Betty Bettysson. Rawk ’n’ roll.

Hej, hej.

Arbetsdagen i går gick bra, trots att vi var rätt lite folk på avdelningen. Vår ordinarie växelhäxa var ledig, så vi andra turades om att sitta där och koppla samtal. När jag gick dit en sväng på eftermiddagen möttes jag av detta (what the fuck, liksom?):

På kvällen såg jag The Refreshments/Gil Edwards/Eva Eastwood/X-mas Horns på Aula Nordica och skrev en rätt dålig recension efteråt. Men jag var stressad, okej? Tyckte i alla fall att Eva Eastwood var karismatisk och underbar. I pausen träffade jag Antons arbetskamrat Sebbe och hans kompis, som jag tror heter Per. Det var roligt. Man känner sig ofta väldigt ensam när man ska recensera olika konserter och galor så jag var väldigt glad över att de ville vara med mig en stund.

När jag hade skrivit färdigt dränkte jag mig i parfym, drog på mig kappan, satte mig på cykeln och trampade in till stan för att gå på Scharinska och möta upp Robert, Anton, Niklas, Christoffer med flera och se Raubtier. Det var kärlek i luften.

Jag såg bara två låtar med Raubtier, för ljudet var rätt risigt och hela Spanska salen var fullsmockad med människor med långt, böljande hårdrockshår. Det är alltid jobbigt att trängas. Hade dock väldigt roligt på Scharinska i alla fall. Efteråt drog jag, Robert och Niklas till Frasses och käkade, och jag kunde av någon anledning inte sluta fnissa. Älskar sådant. Sedan gick jag hem och somnade med lampan tänd för att inte vakna förrän klockan tre denna eftermiddag, trots att jag bara druckit sammanlagt fyra öl under hela kvällen. Fantastiskt.

Hej, hej.

Är ni intresserade av klänningar? Jag beställde då just en från Sivletto. Skulle det vara så att jag ser ut som en falukorv i den är ju det tråkigt, men det är då ett senare bekymmer.

www.sivletto.com  /  Pinup Couture