Sådant som Josefin gör:

– Glömmer totalt bort och har inte en tanke på att hon ju sa till sin chef förra veckan att hon skulle vara med på en rundtur i tryckeriet på tisdagskvällen.
– Åker direkt hem från jobbet och går och lägger sig.
– Sover och missar därför telefonsamtal från sin chef som undrar vart hon är.

Sådant som Josefin inte gör:

– Går på en intressant rundtur i ett tidningstryckeri.
– Städar sin lägenhet.
– Bestämmer vad hon ska ha på sig på bröllopet på lördag.
– Fixar med bröllopspresenten.
– Går och handlar så att hon kan börja äta mat hemma igen.

Ibland är jag verkligen helt otrolig. Och ibland skriver jag om mig själv i tredje person.

Hej, hej.

Jag och Lovisa var och såg Sex and the City 2 i lördags, och den har ju, som ni säkert vet, fått väldigt dåliga recensioner. Och alltså, gå inte och se den där filmen om ni är ute efter något djupt, är av den bajsnödiga sorten eller vill bli ordentligt berörda. Vill ni däremot bara bli underhållna tycker jag att ni ska köpa biljetter bums ögonaböj. Jag och Lovisa skrattade mycket, blev lite snyftiga och det var hela tiden lättsamt, underhållande, brudigt och ytligt. Precis som väntat, alltså, och just exakt precis vad jag ville se en trevlig helgkväll med en av mina bästa kompisar.

Efter bion gick jag och Lovisa till Allstar för att suga i oss varsin efter bion-drink och sitta och surra en stund. Där kom det gång på gång fram en man till vårt bord som var omöjlig att åldersbestämma och så full att han inte kunde bilda fullständiga meningar. Han var dock ändå lite rolig på något märkligt sätt som jag inte kan förklara. Åtminstone den första minuten. Hans bror däremot, som också stegade fram till mig och Lovisa där vi satt och ville vara ifred, var kanske vidrigast i världshistorien. Levde säkert det ljuva livet som hipp strandraggare på Magaluf en gång i tiden och fick ligga mycket för tjugofem år sedan.

En liten konversation som ägde rum:
Fyllot: *gurglande läten* – Du… ni… nä… vad… aprikos… tjejer…
Strandraggaren: – Jaha tjejer, vad har ni gjort i kväll då?
Jag: – Vi har varit på bio.
Strandraggaren: – Vad har ni sett?
Jag: – Sex and the city.
Strandraggaren: – Ahaaa, okej, såklart. *strandraggarflin* När jag och min fru var i Paris så gick vi på det här Molain Roach (Obs! Jag tror att han menade Moulin Rouge. Bloggarens anm.) och då berättade frugan sen att det hade pirrat "där nere" för henne. Gjorde det det för er när ni såg den här filmen? Bubblade det?
Jag: Eeh.. nä.
Lovisa: Bubblade vart då? I halsen?!

Sedan började vi skratta, det jobbiga fyllot och hans äckliga snuskfarbror till brorsa gick tillbaka till sitt bord och vi flydde till nästa krog i stället.

Strålande dag i Kontorsråttaland! Min kollega Brallan är äntligen tillbaka från mammaledigheten, solen skiner, Lovisa har varit förbi med allt som beställdes från vårt lilla Mary Kay-galej och jag har på mig mitt körsbärsklockhalsband som går under namnet pungkulorna. Har inte kunnat använda det på ett år eftersom alla mina halsband legat som en trasslig halsbandsboll i en låda fram till förra veckan då jag faktiskt tog tag i problemet och redde ut röran. Blev förstås enormt frustrerad och var nära att börja gråta och lägga mig i duschen och skrubba mig med svinto, men till slut blev jag klar och kände mig lite duktig.