Har spenderat kvalitetstid med mig själv sedan jag kom hem från jobbet, vilket innebär att jag har tantlurat, slevat i mig tetrasoppa, läst  samt legat och stirrat på teven utan att ha något ljud på. Sedan har jag även hunnit med ett hemskt och jobbigt telefonsamtal, men även ett väldigt fint telefonsamtal. Livet är märkligt ändå.

På jobbet hände bland annat följande:

Jag kramade Snowie.

Jag dödade Snowie.

Jag lyckades plötsligt få den moderna radion på mitt skrivbord att börja fungera igen. Det har den inte gjort sedan jag kom tillbaka från semestern i mitten av juli, så nu tänker jag aldrig mer stänga av den igen. Tänker lyssna på Chans till romans på Mix Megapol tills jag dör.

I går kväll letade jag fram alla träningskläder och ställde klockan på tjugo över fem för att hinna till gymmet innan jobbet. När jag sedan vaknade av en hostattack klockan halv sex bestämde jag mig för att vänta i ytterligare några dagar innan jag börjar göra mig av med mina uteserveringskilon. Men vet ni, jag har fått röra lite på mig i dag i alla fall. Först när jag visade Stiegler två av mina bästa glädjeskutt* inne på distributionen, och sedan för att en stackars skrikande kvinna inte fått sin tidning.

* Detta är ett exempel på ett glädjeskutt. Kanske är det mitt bästa någonsin, till och med. Hoppade gjorde jag i underbara Björksele i början av juli. Min fina liftarpatrullskompis Malin Grönborg tog bilden.

Är krasslig och hängig fortfarande, och är därför även ganska oinspirerad, trist och vimsig.  Men snart är klockan fem och då får jag gå hem.