Hej, hej.

Jag tror att det är väldigt bra att bli arg när man kör bil. Det är i alla fall ett sätt för mig att rensa själen på aggressioner så att jag inte kommer go bananas med ett automatvapen om några år, och detta utan att någon egentligen kommer till skada eller ens vet om att jag hatar dem i smyg vid just den tidpunkten. Det går inte att beskriva känslan av att lägga sig på tutan när den fjortonåriga kajalstrecks- och mjukisbrallsmaffian står och blockerar utfarten från en parkering i flera minuter, som att de skulle äga världen. Eller att bara få svära högt för sig själv och förbanna den där jävla gubben med sin feta röv som bestämt sig för att cykla mitt på Storgatan. Eller att i tanken skicka idioterna som är som bromsklossar mest hela tiden till en väldigt varm och otrevlig plats. Som balsam för kropp och själ, som sagt.

I fredags fick jag höra av en snubbe här på VK att hans flickvän hälsade till mig att hon gillade min blogg och att hon sett mig inne på Lagerhaus. Hon kanske jobbade där när jag köpte två fina, och mycket billiga, förvaringslådor till min nya bokhylla, eller något. I alla fall så känns det både jävligt roligt men samtidigt lite jobbigt. Mest roligt, såklart, men samtidigt lite jobbigt för att jag nu känner att jag måste vara trevlig jämt. I och för sig tror jag faktiskt att jag brukar vara ganska gladlynt och trevlig mot folk, men om jag inte är det någon gång kanske jag ska börja inför någon slags garanti. Att ni får tjugo spänn och ett hångel om jag är en jävla bitch, till exempel.