Hej, hej!

Sitter i skolan och suger i mig en kopp kaffe för tillfället. Ska snart börja skriva på en novell till min kurs i Litterär Gestaltning samt skriva bildmanus till min och Sofias konstfilm om Skinnskallar som vi ska pyssla med under våren. Att skriva skönlitterärt är för övrigt inte min grej. Inte alls! Tyvärr. Allting blir bara pretentiöst, präktigt och töntigt, och att skriva dialoger är jag helt värdelös på. Skönlitterärt skrivande kan brinna i helvetet.

Mitt liv som artonårig gymnasiesnoris är i alla fall bra som fan. Min födelsedag var helt underbar, och jag fick skitfina presenter av folket. Däribland:
Ska-rutiga skosnören till kängorna, en Perkeletröja och en tygpatch som det stod Queen Bitch på av Höken och Gustaf. Den sistnämnda fick jag för att det tydligen är hysteriskt roligt att jag och mina polare på mellanstadiet hade en form av klubb som hette C-H Bitches. Jättetöntigt, jag vet.
Av brorsan fick jag Kill Bill 1 och 2, av Sofia fick jag en ros och av morsan fick jag en hylla, en skrivbok och en disktrasa (kan måhända vara en liten hint, hehe), båda med Marilyn Monroe-motiv. Av min äldsta brorsa fick jag pengar till min tatuering, till morsans stora förtret.

Det här med min tatuering har genererat stora konflikter mellan mig och min mor, eftersom att hon inte tycker att det är klädsamt att ha hela överarmen täckt av en old school tatuering, samt att hon menar på att jag kommer att ångra allt då jag är fyrtiofem år gammal och har gäddhänget täckt av bläck. Bummer, morsan! Jag har nämligen bestämt mig. Sedan är det ju lustigt att hon till och med har sponsrat min bror med pengar till hans tatueringar, medan jag betalar mitt kalas själv. Mina barn ska få tatuera sig hur mycket de vill, så länge de inte vill göra en ylande varg vid en fullmåne, en indiankvinna, en tribal i svanken eller en svastika.
Min morsa är i alla fall cool, trots att hon är en bråkstake.

Nu ska jag skriva den förbannande novellen.
So long!