Etikett: Minne

Kunskapen som försvinner

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag har med åren blivit allt mer ovillig att ta till mig nyheter inom IT-världen. Blir mest stressad och på dåligt humör. I dag ska jag delta i ett så kallat videobesök hos Region Västerbotten. Det ska laddas ner appar, klicka på särskilda länkar och loggas in med Bank-ID – och funkar inte det så ska en rad åtgärder genomföras. Egentligen löjligt enkelt, men jag har drabbats av en slags IT-frossa.

En gång i livet, då jag var ung och nyfiken, så slukade jag alla nyheter och lärde mig snabbt att knacka Html-kod och gjorde webbsidor på löpande band. Jag höll kurser i bostadsrättsföreningen och snart hade merparten av de boende sina egna hemsidor. Jag lärde mig en mängd svåra program, med glädje, och blev utsedd till Folkbladets IT-utredare vad gällde ifall tidningen skulle bygga en webbplats eller inte. Jag sa ja, men dåvarande VD menade att IT bara var en dagfluga som inom kort skulle dö ut.

När jag fick jobbet som pressinformatör på Västerbottens länsstyrelse blev jag utsedd att leda mångmiljonprojektet som gick ut på att bygga en ny webbplats och ett nytt intranät. I det ingick att lära personalen att skriva kortare texter anpassade till webben. När jag sedan blev Kommunförbundet och blev deras webbmaster så tiodubblade jag deras besöksfrekvens.

Men där nån gång, cirka 2007, tappade jag sugen, orken, då jag plötsligt insåg att utvecklingen gick för fort. Direkt jag lärt mig nåt nytt, så var det stenålderskunskaper och det genast var dags att lära sig nåt nytt. Jag orkade inte. Kanske hörde det ihop att jag började bli allt mer ”uppäten” av mina sjukdomar. I varje fall gav jag upp. Fick magknip direkt jag tänkte på tekniska framsteg. Så numera blir jag nervös av att genomföra en vårdkonferens via nätet – där jag bara behöver klicka på en länk.

Har det med åldern att göra? Att jag blivit bekväm? För någonstans inom mig borde ju en hel del kunskap finnas kvar. Fast urgammal kunskap. Nja, jag måste nog erkänna att jag blivit en aning segare i knoppen efter ha drabbats av en stroke och Parkinson ovan på det. En del av medicinerna gör också att jag blivit långsammare i tanken.

Istället lär jag mig fortlöpande andra saker, i varje fall det som har med skrivandet att göra. Som författare måste jag hela tiden lära mig nya saker, som hur man hanterar en rubank, vårt lands fula, rasistiska historia, forna tiders jord- och skogsbruk. Så jag har inte lagt mig ner och gett fan i att lära mig nåt nytt. Däremot så orkar jag inte lära mig nåt mer om datorer och IT. Det får andra fixa åt mig. Fast än kan jag koppla ihop en dator med skrivare, högtalare, kamera och högtalare.

Kunskap handlar mycket om att underhålla det man en gång lärt sig. Ett par tre gånger om året plöjer jag igenom några böcker som sammanfattar filosofins idéer och ett par som handlar om Sveriges och världens historia. Vissa årtal måste man ju kunna som: 1520 (Stockholms blodbad) och 1632 (Gustav II stupar vid slaget vid Lützen). Emellanåt spelar jag också några partier schack – men allt mer sällan.

Kanske tryter orken på grund av min ADHD som gett mig ett uselt arbetsminne. Det gör att jag måste ”börja om” var gång jag ska utföra en handling jag gjort 100 gånger.

Egentligen är det ganska dystert med vår kunskap. En dag ska ju all vår kunskap, precis allt det vi vet, raderas ut och ramla ner i evighetens svarta hål. 

Rädslan är ondskans vän

Av , , 2 kommentarer 4

En människas och en grupps berättelser är viktigare än vi tror. Dessa berättelser för det kulturella- och det sociala arvet vidare till nästa generation. Berättelser som förr var livsviktiga för vår överlevnad. Läste härförleden om kulturforskare som menade att man förr i tiden, när gällde gamlingar med uselt minne (demens), så var fullt möjligt att gamlingar med demens (?) helt sonika togs av daga för skydda och bevara familjens/gruppens muntliga traditioner. Men nog låter det hårt.

otzi-4038875_960_720

 

Om den demente gamlingen satte sig vid lägerelden och berättade följande: ”Detta utspelade sig för ett månvarv sen (när det skulle vara tre månvarv) när Bosse Björnfäll (när det istället var Arge Orvar) bet ihjäl en älg …” (som egentligen var en mus), satt de stopp gubbens usla berättande med att hugga fast yxa i dennes skalle. Det är väl en himla tur att släkt och vänner inte är lika hårda nu för tin. Som författare skulle jag ligga risigt  till.

hare-1634332_960_720

Jag satt även och läste om ondskan till en bit in på småtimmarna. Om vad som är ondska? Och hur vi ska skilja på ondska och en ondskefull handling. Om man nu kan det? Enligt en definition vill onda människor dominera, de vill känna makt. De har ett begär som måste bli tillfredsställt och gör därför vad som krävs för att stilla begäret. Men först avhumaniseras offret genom att dela upp dem i VI och DOM; då blir offret ett redskap.

soldiers-303473_960_720

I krig skapar man skapar man hela arméer av hatande, onda soldater. Först skapar man en stark, speciell gruppkänsla. Sedan får de soldaterna att inse/tro att de endast kan överleva ifall de håller DOM ANDRA borta. Gruppen är nu hotad. ”Dom andra” kan när som helst komma och ta deras liv. Nu ingjuter man rädsla i soldaterna och beskriver vad ”dom andra” brukar göra med sina offer. I detta läge ger man soldaterna fria händer att slåss för sina liv. Nu har de fått makt. Med rädslan som drivmedel blir de onda eller utför onda handlingar. Hur man nu ville se på det … Är personligen döless på ursäkten: ”Jag lydde bara order!” Det senare definieras av vissa forskare och debattörer som ”Den dumma ondskan”. Vissa människor har inte förmågan att se att det är ondska som får dem att göra ondskefulla handlingar. Det senare har jag svårt att köpa.

Men det finns så väl beskrivet hur extremister/terrorister säger sig ska göra onda handlingar i tron att dessa handlingar är goda. När de i grund och botten blivit vilseledda av vältaliga imaner, manipulerande sektledare och tanklösa politiska ledare.

war-2408702_960_720

Det spelar ju ingen roll hur man försöker definiera ondskan. Ont är ont oavsett varför en människa gör det, då vi ALLA ansvarar för våra handlingar. Jag minns skolårens mobbare. Mobbaren börjar säga elaka, förnedrande omdömen om offret, för att på sätt i avhumanisera offret; mobbaren vill dela upp oss i Vi och Dom. Nu kommer slagen, sparkarna och de nedlåtande hånskratten. Det lyser om mobbaren. Denna har makt över sitt offer och han kan gå hur långt som helst. Han känner njutning. Efteråt har mobbarens självkänsla (självbelåtenhet) vuxit.

fist-424499_960_720

Mobbing uppfyller det som har med ondskefulla handlingar att göra. I vilket fall som helst går mobbing och sadism hand i hand. Och sug på den här syrliga karamellen: Är det inte ondskefullt att stå vid sidan se på, utan att ingripa? Vi finns ju exempel på vad som kan ske när de GODA vänder bort blicken när ens broder skadas och plågas: Nazityskland 1933-1945.

För övrigt tror jag inte att vi helt och hållet kan utrota ondskan. Dessutom lever vi i en tid då folk tycks tro att man kan säga vilka nedlåtande saker som helst till en medmänniska. Det håller på att bli riktigt farligt att vara annorlunda. Är man det minsta eljest (fel kläder, hudfärg, har fel åsikter, är för dum eller för smart) så smäller det.

© Kent Lundholm

Mitt bitvis slöa minne

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har idag genomgått en minnesvärd utredningen av mitt bitvis slöa minne. Fyra timmar tog testet, vilket gör att hjärnan känns urblåst och att minnet känns mer ihåligt än någonsin. Detta minnestest gjordes på neurologen av en välutbildad psykolog, allt för att utröna ifall jag håller på att bli senil – något som är vanligt hos oss som lider av Parkinson.

Adhd forsk

Minnet är ibland märkligt. I varje fall mitt. Det är andra gånger i livet jag gjort ett liknande test; då 2013 för att kunna ställa diagnosen ADHD. Då som nu var det arbetsminnet som var uselt. Så här beskriver Hjärnkoll på sin webb vad arbetsminnet är för något:

”Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom adhd, add, Asperger och autism har ofta svårt att planera och organisera, vilket till stor del beror på problem med arbetsminnet.

Har man nedsatta kognitiva förmågor, som inte bara är fallet vid NPF-diagnoser, utan även vid exempelvis långvarig stress, är det helt enkelt svårare att memorera saker. Det kan handla om att minnas ett telefonnummer, en vägbeskrivning, en instruktion, eller att man har problem att läsa text, om man i slutet av en mening redan har hunnit glömma hur meningen började.”

Däremot hade jag ett lysande långtidsminne:

”I långtidsminnet finns all den information du kan plocka fram i ett senare skede. Där finns allt du kommer ihåg om ditt liv, all kunskap du tagit till dig, alla dina färdigheter – ja allt du kan och vet helt enkelt. Långtidsminnet delas vidare in i fyra delsystem; procedurminnet, det perceptuella minnet, det semantiska minnet och det episodiska minnet.”

Förutom mitt usla arbetsminne, så minns jag riktigt bra. Jag minns bland annat att Karl XII blev skjuten till döds av en knapp den 30 november 1718 i Fredrikshald i Norge, att Anders Gärderud vann OS-guld 1976 på världsrekordtiden 8.08.02 efter att östtysken Baumgartel ramlat på sista hindret. Sådant är bra att minnas. Däremot är det värdelöst att på grund av uselt arbetsminne ha svårt att sätta ihop en IKEA-möbel.

 

Glömde minnesboken

Av , , Bli först att kommentera 3

Detta med vårt minne är en sak för sig. Utan minne skulle vi leva i ett evigt nu; vi skulle vara irrbloss som varken hittade fram eller tillbaka. Nu ska jag i sanningens namn säga att det finns en hel hop med olika minnen. I mitt fall är det det arbetsminnet som jävlas – det korta minne som håller reda på vad som sker under några sekunder. Det är bra att ha när man ska flytta blicken mellan IKEA:s monteringsanvisningar och till handen där man håller skruvmejseln i ett krampaktigt grepp. Under den korta sekunden det tagit att lyfta blicken från anvisningarna till hyllplanen som ska skruvas ihop – så är dessa minnen raderats. Där är tomt. Ska man ha någon nytta av arbetsminnet så måste man vara koncentrerad – vilket vi med ADHD har svårt för.

ADHD-775x390

Påmindes om detta när jag körde till Skellefteå i torsdags. Jag stannade på OK i Ånäset för att dricka en kopp, starkt kaffe och passa på att bläddra i min nyligen införskaffade bok om hjärnan. En bok om de senaste rönen. Började läsa ett kapitel som avhandlade ämnet ”Minnet”. Intressant. Läste, och läste. Kaffet tog slut, så jag bestämde mig att fortsätta färden till Skellefteå. Efter några mil slog det mig: Jag hade GLÖMT boken om minnet. Så trodde jag att det var, men dagen efter i Skellefteå fann jag boken på bilens tak, fastkilad under takräcket. Hade jag kört sju mil med minnesboken på biltaket?

Detta var i och för sig inget märkvärdigt. I 20-års åldern, när min ADHD var som mest aggressiv; 35 år före jag fick diagnosen och medicinering. Två gånger tappade jag bilen i Lycksele. Jag parkerade den, men kunde omöjligt komma ihåg var. Båda gångerna fick jag kontakta polisen, lika många gånger stod bilen snyggt parkerad i garaget under Konsum.

Adhd forsk

Nåt år senare gjorde jag praktik i Vilhelmina och hade på en ledig dag köpt en en hel hop med julklappar. Dessa lade jag på biltaket och åkte sedan runt i köpingen och spred ut klapparna runt hela bygden. Det var inte ens lönt att försöka hitta dem. Sedan har jag åkt omkring med min nya diabildprojektor på … just det, på biltaket. Mest pinsamt var när jag ställt ett vitt diskställ, på taket naturligtvis, och svängde in på OK. I stället stod tre ynkliga tallrikar och en kaffemugg. Det duggregnade. Det var då som en äldre man kommenterade mitt tilltag. ”Ja, det är ju också ett sätt att få disken ren. Om du kör runt i regnet nån timme, så kommer tallrikarna att vara skinande rena.”

20160315_163208

Hela mitt liv har jag fått kämpa för att förstå mig på min ”underliga” hjärna, för tidigt förstod jag att det var något fel på mig och min hjärna. Jag var tvungen att plugga dubbelt så länge för att få det att fastna inför tentamen. Som om det inte vore nog med ett taskigt arbetsminne, en usel koncentrationsförmåga, dålig uthållighet – så led jag även av dyslexi. Dyslexi kan man kort sammanfatta som en störning i språkbehandlingen, vilket gör att man får svårt att ordens betydelse.

Fy tusan … Nog har jag tvingats simma motströms. Jag har fått slåss för mitt liv, där andra lugnt och stilla kunnat ligga på rygg och flyta medströms.

För övrigt är det 1 Maj i morgon. Åker mot Umeå. Planen är att på nåt sätt delta i firandet.

När minnet sviktar

Av , , Bli först att kommentera 1

Trevlig hockeyunderhållning under gårdagen. TV-live från SHL-matchen mellan Skellefteå AIK och Växjö, skulle bli spel mot ett mål när AIK satte in turbon. När laget släpper på handbromsen, så blir de så där överlägsna som de ofta varit under de gångna åren. Men den typen av totalhockey har de ju alltid spelat, för det var likadant i början av 80-talet då jag bodde i Skellefteå och  såg mängder med drabbningar. Tempo, tempo, jaga, stressa och sedan driva allt närmre motståndarmålet – och pang! AIK torde bli svårstoppade även i år. Det finns väl bara ett lag som kan störa AIK och det är Luleå med sin ”tackla-sönder-motståndartaktiken”; skäggiga bjässar som gör frimärken de som kommer i vägen.

AIK

Dessutom blir det derby och då kan nerverna lätt komma utanpå kroppen. Kanske rent av ner i suspensoaren. Jag har alltid haft svårt att hänge mig åt dyrkande av olika lag, idrottsmän/kvinnor och för somliga kan sportfåneriet övergå i regelrätt avgudadyrkande som slår över i ett sektbeteende. Men när det gäller AIK så bubblar det inom mig, pulsen går upp en aning och jag sitter där med knutna nävar, lätt framåtlutad, och vrålar till (så där lagom högt) när det blir mål.

Nu över till nåt helt annat, till minnet och då i synnerhet det som kallas för arbetsminnet. Den del av minnet  som ger oss förmågan att upprätthålla och manipulera information under en kortare tidsperiod. Arbetsminnet är viktigt för att vi ska kunna genomföra en del mentala aktiviteter, som att skriva och läsa, att räkna och lösa problem. Medan arbetsminnet är förmågan att komma ihåg information under en kort stund, det vi gör och tänker i nuet, så är långtidsminnet det som knyter samman våra liv. Det kan förklara varför vi med ADHD brukar verka ”glömska”, eller disträ och frånvarande. Det dåliga arbetsminnet vid ADHD har biologiska orsaker och kan kopplas till att dopaminsystem fungerar illa, vilket ger konsekvenser som inlärningsproblem. Man blir också lättare distraherad, får sämre simultanförmåga, kommer inte ihåg vad man läst, och i förlängningen leder det till svårigheter i det sociala samspelet människor emellan.

Minne1

Själv fick jag rysligt svårt att lära mig att läsa och skriva, och siffror kunde jag rakt inte begripa mig på. Detta utspelade sig på 60-talet när man ännu inte kände till ADHD och istället för att få stöd och hjälp, så klassades jag som en odåga som ”skapats” genom en slapphänt och usel uppfostran. I ett huj så skuldbelade de mig och mina föräldrar. I dag är förutsättningarna annorlunda och barnen blir ofta upptäckta, sedda och får en diagnos.

Arbetsminnet är till stor del kopplat till vår förmåga att kontrollera vår koncentration. Eftersom en ADHD-person så lätt blir distraherad, så minskar även förmågan att hålla kvar informationen. Istället dyker upp andra saker i huvudet, ovidkommande information, huller och buller, och det blir både överfullt och tomt, vilket gör att man tappar fokus och glider in i glömskan. Att som barn inte kunna hänga med i undervisningen, att ha svårt att lära sig läsa och skriva, inte begripa sig på multiplikationstabellen, inte kunna minnas namnen på alla sina kompisar, och som vuxen ständigt glömma sin fyrsiffriga bankkod, att ha svårt att tolka en simpel IKEA-anvisning och att komma hem med fem citroner när frugan skickat dig att handla tre bananer, blir till ett berg av misslyckanden vilket naturligtvis tär på självkänslan. Man känner sig annorlunda, men känner sig dum, korkad, bakom flötet och misslyckad. Man börjar skämmas. Man tvingas söka efter strategier. Själv lade jag beslag på Roliga timmen. Jag valde att bli en pajas. Hellre vara en clown än att bli kallad för idiot.

minne2

En lösning kan var struktur och träning. Det finns gott om tekniska hjälpmedel och träningsmetoder för barn och vuxna som kan förbättra arbetsminnet med upp till 20 procent, och den träningen kan göras i skolan, enskilt eller i små grupper. Om man kan träna upp sitt arbetsminne, så förbättrar man förmågan att lösa problem i vardagen. Centralstimulerande mediciner som ges till barn och vuxna med ADHD och innehåller substansen metylfenidat har visat sig ha positiv effekt på arbetsminnet under några timmar.  Detta med att inte minnas, att ständigt tvingas hitta på andra strategier, ta långa omvägar, rent av fly, för att inte verka dum är psykiskt påfrestande och kräver en hel del energi. Det som borde utföras per automatik, det som andra gör på en minut kan ta en timme för oss med ADHD – och tröttar ut oss. Snart blir man rent av utmattad.

ADHD är en ständigt pågående stress och med tiden tål vi allt mindre av den. Med åren blir man riktigt trött och tar sig fram i knapp styrfart. Att ha ADHD är att leva livet i hundraåttio, där intrycken stormar mot en och som hjärnan inte hinner sortera, att ständigt uppleva konflikter som skapar ångest, som i sin tur leder till sömnproblem – för att ta några exempel. Stressen kan sätta sig kroppsligt som magkatarr, muskel- och huvudvärk, hjärtklappning, högt blodtryck, diabetes eller försämra din ADHD ännu mer, göra ditt arbetsminne riktigt uselt och i förlängningen leda till ett utmattningssyndrom och depression. Risken för missbruk ökar.

20160203_064750

Vi ska inte glömma de goda egenskaperna som följer med ADHD – för de finns verkligen. Utan alla oss med ADHD skulle världen ha förblivit grå och trist, många uppfinningar skulle aldrig ha sett dagens ljus, många berg skulle inte ha blivit bestigna och makthavarna skulle aldrig ha fått höra ett sanningens ord. Vi med ADHD är intensiva, energiska, spontana, rysligt idérika, kreativa som få, nyfikna. Det är inte ovanligt att vi har specialkunskaper och trots våra usla arbetsminnen kan rabbla upp mängder med märkliga fakta. Får en med ADHD korn på något intressant så kan all energi, och lite mer därtill, förflyttas in i ett projekt och vi kan jobba med det dygnet runt. Bland oss med ADHD kan du finna de riktigt originella tänkarna, de där djärva som går sina egna vägar. Personer med ADHD tycks, trots alla hinder, skapa kraft och energi som kan få omgivningen att häpna.

För övrigt kan ni beställa min självbiografi ”Spring Kent, spring!” som handlar om mitt liv med ADHD, bipolär sjukdom – och mycket mer …

Beställ bok

Omslag_Spring_Kent