Häromdagen gjorde jag en fiskrätt i ugn till Majsan, Rutan och mig. Tyvärr blev den aningen torr och kanske därför inte uppäten.

Som jag är en ytterst ekonomisk tant när det gäller hushållet, sparade jag naturligvis resten. Paketerade den snyggt och ställde in i kylen. Två bitar potatis och det där fnasiga fiskeländet låg där under gladpacken och såg ut som om nästa instans skulle bli soporna.

Men icke sa Nicke.

Fram med mixern, i med skulorna, brum-brum-brum, mixern låter som en motorsåg, näst sista ägget offrades,. Jag manglade sedan Kalles Kaviartuben och innehållet fick gå ner i mixern liksom två teskedar potatismjöl. plus lite kryddor.

Nu hade jag en slät ljust rosa massa i mixerskålen. Den klickade jag ut matskedsvis i en lagom het stekpanna. Smör och olja givetvis. Stekte så vackert gyllenbrunt.

Lite kvarblivet vildris värmdes på och favoritsalladen senapsmarinerad broccoli serverades till.

Rutan lät sig väl smaka.

Så går det till när en pensionärstant med ekande kylskåp ska trolla fram en lunch för två…