Läser rätt ofta, när jag ingenting annat har för mig, andras bloggar här på VK. Många roar genom igenkännande men andra oroar förvisso.

Så här när det är nytt årtionde har jag lagt märke till ett visst försonligt drag hos mig själv. Jag blir inte längre så hiskligt förbannad och jag har t ex kommit på mig själv med att småle och tänka mest goda tankar.

Jag tänker: Allt kommer att bli bra i framtiden. Oroa dig inte. Låt livet bara gå och passa på att njuta.

Ekonomin för oss pensionärer nämns av vissa bloggare. Konstigt, jag går inte i taket längre… Idag tänker jag att det är förvisso viktigt att trumma ut för allmänheten att Sverige är det enda land i världen där pensionärer betalar högre skatt än arbetsföra. Men å andra sidan… det är kanske inte värt att reta upp folk med att tjata om detta. Kanske dom får för sig att trycka till oss ännu hårdare?

Dagens stora glädjeämne för mig idag har varit att jag trollat med gårdagens rest från Rutans middag. Resten bestod i en bottenskyla stuvad potatis, lite väl överkokt, ty den  var gjord av mandel, aningen för salt men i stort sett OK. Andra skulle låtit det gå i skulorna, (min fasta övertygelse).

Trolleriet? Tja, man ansar det värsta sista gröna av en sketen purjo, kokar i kort spad, inget salt för böveln, mixar, sätter till en vitlöksklyfta. Blanda alltsammans med resten, vispa kraftigt med ballongvispen och Simsalabim…Två portioner urgod potatis-och-purjosppa som Rutan och jag lät oss väl smaka av till lunch.

Nu återstår bara middagsmaten. Vad hitta på? Tjingeling…