Krutgumma
Käftöppnare
Vanliga barn börjar prata nånstans kring 1,5 års ålder. Jag började prata när jag var omkring 40.
Nu kunde jag ju prata innan men jag sa inte så mycket. Jag tyckte helt enkelt inte att jag hade något vettigt att säga så jag valde att vara tyst.
En tidigare verkmästare på mitt jobb på industrin påpekade också just det här då han flera år efter jag slutat pratade med min mamma och frågade vad som hänt med Lars-Göran.
– Vaddå? sa min mamma.
– Han pratar ju.
Och nu bloggar jag på VK varenda dag och självklart kommer tankarna på om jag har något vettigt att säga egentligen?
Men det tycker jag att jag har, alltsomoftast. Och det har ju lagrats en del genom åren.
Och många läser och en del uppskattar och det gör mig jätteglad. Och kan jag bara göra en liten skillnad för nån enda någon dag så är det värt det för mig.
Vår bästa tid är nu
Okonstig
Spenderar du livet?
Back in the saddle
Hade ju tänkt uppdatera bloggen även i helgen men det sket sig å det grövsta.
Har haft en fantasisk helg i Stockholm med underbara vänner och fantastiska människor. Men vi blev som vanligt, känns det som, sittande på Umeå flygplats i flera timmar i fredags då planet vi skulle åka med fick vända precis innan landning i Umeå. Nåt fel på klaffarna så landningsbanan skuke inte räckt till.
Jädrans tur i alla fall att man inte var med på det planet. Va surt att behöva vända och åka tillbaka precis innan landning.
Hustrun är dyngförkyld och nu är det riktigt allvarligt för hon erkänner det. Vanligtvis brukar hon bara fräsa och säga att hon bara har ont i halsen när jag frågar om hon är sjuk fast det märks tydligt att hon är hängig. Själv är jag utslagen vid 36.9.
Svordomsprojektet går hyfsat. Helgen har inte kostat mig mer än en tia. Och då tar jag nog ändå till. (En krona i svärburken för varje gång tungan slinter)
Fick som vanligt ett fantastiskt mottagande av barnen också som tindrade med ögonen och visade med hela kroppen hur mycket de älskar sina föräldrar.
På återbloggande
Be careful out there
/LG
Inga svärord här inte
– Jag säger inget svärord. Jag säger bara Gävle. Det är ett land.
Alvin Halvdansson, fem år.
En till klassiker
Tjuvstart
Tjuvstartade Fars dag i morse. Jag och Sofia är bortresta i helgen så barnen hade sista chansen att fira idag.
Jag älskar att ligga och lyssna på tisslet och tasslet som pågår i köket när fika och presenter förbereds. Då vet man att man blir ompysslad.
Fick mig ett rejält skratt när ena presenten öppnades också. Kan bli dyrt det här…
Senaste kommentarerna