Vad är det för slags hemligheter män delar med toalettstolen som vi kvinnor inte får ta del av?

Vad är det som är så intressant i badrummet att män väljer att tillbringa timmar i detta lilla kaklade rum? Litet och trångt med dålig ventilation samt ett enormt eko som enda konversation.

– Jag går och gör nummer två, gapar han så till och med grannen på fyran tappar gaffeln.

Då vet man med säkerhet att han har en Knasen i handen samt att han är spårlös minst en halvtimme.

Personligen så sitter jag inte på den kalla och hårda ringen längre än absolut nödvändigt.

Max 15 sekunder.

Vill jag läsa en tidskrift, pilla bort lite navelludd eller studera tånaglarna vet jag betydligt skönare ställen för dessa ändamål.

För inte kan det väl vara så att det är den totala avsaknaden av fibrer som tvingar dem krysta i timmar?

Tror mer på en självvald handling.

Om de ändå kunde göra någonting vettigt av den tid de envisas med att sitta på denna självutnämnda tron:

Jag kanske skulle montera fast strykbrädan i lagom sitthöjd och langa in stryktvätten.

Varför inte silverbesticken samt en putstrasa.

Växter samt jord för omplantering.

Ett trasigt cykeldäck samt punkalagningsgrejer.

Skidor plus valla.

Eller varför inte kartongen med alla gamla foton och några album så får man det årslånga problemet ur världen.

Jag har frågat miljoner gånger vad män gör på toaletten i timmar och får samma svar av alla:

– Bajsar!

I går hade vi en trivsam liten dag tillsammans med journalisttvåorna samt lärare mitt ute i ingentanset. Vi var hemma hos svenskaläraren Mattias som bor ute i Vennfors där allt var lika vackert som ett vinterland på vykort.

Vi lekte lekar, minglade vid kakelugnen och åt en superb knytisbuffé där alla hade bidragit med något välsmakande.

Själv körde jag på säkerhet och drog till med en gammal paradrätt:

Detta är en röra som jag mixtrade fram en gång i tiden. Den kan med fördel serveras vid festliga tillfällen där den tillreds dagen innan och på festdagen sköter sig exemplariskt alldeles själv eftersom den redan är klar och kall.

Receptet är väldigt ca då jag oftast gör till 30-40 personer och då dubblar eller tredubblar receptet. Ös på med kryddor, salt och sweet chili…det ska vara lite stingande!

Kokt kallt ris (4 dl okokt)

Räkor (ca 500g skalade)

1-2 hackad röd lök

2 pressade vitlöksklyftor

1 purjolök

2 paprika hackad

3 skivade bananer

3-4 ananas skivor hackade

2-3 dl chilisås

1½ dl sweet chilisås

5 dl creme fraiche

2-3 tsk curry

2 tsk paprikapulver

cayennepeppar

1-1½ tsk salt

Blanda samman allt och servera!

Tips till i små skålar:

Oliver svarta & gröna

Feferoni

Tacochips

Tackosås

Aioli

Bröd & Ost

Jag har fått förfrågningar om hur man egentligen gör tonfiskpastan:

500g valfri pasta

2 burkar tonfisk

4 msk tomatpuré – ta mer

3 dl grädde

basilika – hackad

200g västerbottensost – ta mer

salt & vitpeppar

Koka pastan – i en kastrull

Värm grädde, tonfisk och tomatpuré åsså basilika i en annan stor kastrull.

Riv osten – låt den vara en stund

När pastan är klart och tonfiskröran tillräckligt het – dra den från plattan och ös i osten.

När osten smält (utan plattvärme då den blir seg) häller man i pastan i såsen och rör om.

Servera med vitlöksbröd.

Kanongott!

Har ju helt glömt att visa så fint vår senaste tidning blev – Knäck.

I detta magasin försöker vi spegla julen ur lite olika perspektiv och den finns förmodligen snart att läsa på nätet:

strombacksfolkhogskola.se/journalist/

…läser jag i Aftonbladet.

”Den grantjuv som åker fast kan räkna med att dömas för snatteri eller stöld, och straffas med böter eller fängelse.”

Vilken tur att vi fick en otroligt vacker kungsgran av svärmor – i år!

Googles tolkning:

Från början innehöll pepparkakorna, förutom de traditionella kryddorna, kanel, ingefära och kryddnejlika, även peppar, kardemumma, anis, fänkål, cederolja, citron- och pomeransskal.

Länge ansågs flera av dessa kryddor ha medicinska egenskaper. Kanel, ingefära och peppar ansågs ha en lugnande effekt och kunde hjälpa mot allehanda magproblem, ingefäran sades sätta fart på tröga magar, vara effektiv som motgift och kunna lindra tandvärk, kryddnejlikor gjorde kalla fötter varma och kardemumma fick blåmärken att blekna snabbare. 

Lottas tolkning:

Uttrycket kommer från förr i tiden när tidningsläsande gamla gubbar låg på kökssoffan hela dagarna och var ilskna. De hötte med näven åt förbipasserande ynglingar, spottade snus på omkringstrykande hundar och skällde upp fruar så lösgommarna klapprade. Deras känsloläge berodde helt enkelt på att de var förstoppade. Anledningen till den tröga magen var förstås allt stillaliggande i soffan och frånvaron av fibrer i det nya moderna frukostbrödet – rostfranskan.

Runt juletid bjöds det ofta på pepparkakor vilka visade sig inneha någon typ av laxerande effekt och plötsligt kunde gubbarna skita. När gubbarna inte längre hade ont i magen blev de snälla och glada.

De brukar säga:

Grunden för ett lyckligt äktenskap är att klara av att tepetsera tillsammans utan att bråka.

Jag säger:

Prova för fasen att reda ut och sätta upp julgransbelysningen istället.

Ska det verkligen vara nödvändigt?

Man virvlar upp en massa damm som andra stackare måste inandas. Stora moln av damm som rör sig i rummet för att sedan sakta lägga sig på exakt samma plats igen.

Julgardiner söks med blåslampa och röjsåg. På de mest förnuftsvridna ställen kan man finna dem om man har en ofantlig tur. I år fann jag dem under madrassen där de legat i press sedan förra julen. Troligen en förhastad panikartad handling vid ett oanmält besök.

Fler sådana panikartade händelser verkar ha skett under årets lopp. Öppnar man klädskåpens dörrar kan vad som helst ramla ut. Det kan vara kupévärmaren man sökt sig blå efter eller ett halvfullt påskägg med förtorkade karameller. Det kan vara en trasig bakelittelefon eller helt enkelt en halväten knäckemacka. De röda tomtedukarna lyser med sin uteblivelse.

Öppnar man badrumsskåpet och grundligt studerar alla burkar och förpackningar kan man få ett mindre anfall. Där återfinns dyra parfymer sedan nittonhundra kallt. Medikamenter mot klåda, insektsbett och oidentifierad hudirritation från sekelskiftet. Mjukgörande salvor 900 f.Kr., skyddande salvor mot solens strålar sedan sommaren 1974 och lindrande salvor mot vattkoppepidemin i första klass.

Konstigt att man får ha topsen i troslådan.

Under badkaret uppenbarar sig världens skattgömma. Förutom svart ihop kletat gammalt damm, kan man med säkerhet finna både 16 års försvunna cd-spelare och Mr Charmings borttappade rakapparatssladd. Bland en uppsjö av engångsrakhyvlar, tomma schampoflaskor och tubsockor.

Visst skulle jag behöva städa men varför just i jultid när jag har så mycket annat att göra?

Ingen av mina gäster på dopparedan är av utmärglad mikroskopisk storlek. Ingen skulle av misstag kunna rulla in under badkaret.

Inte någon skulle snokande öppna mitt klädskåp sökande efter en kupévärmare till sin bil.

Ingen kommer att be om solskyddsfaktor måhända något mot ohyra.

Minnen:

Låg och dåsade med 12 år igår innan han skulle sova. Vi brukar sno till oss en lugn stund precis innan sänggåendet för att sammanfatta dagen och förbereda oss för morgonens bravader.

När jag då ligger där och suger i mig lite vara-nära-stora-mammas-bäbis-går-enbart-för-sig-i-mörkret-när-polarna-inte-ser-doft känner jag plötsligt en helt främmande odör i min nos.

– Du luktar ju svett, lilla gubben! Hur är det ens möjligt?

– Jamen Mamma, säger då det lilla livet belevat. Jag håller på att bli man.

– Och när hände det, frågar jag och tittar på min lilla bebis och ser bara Pampersrumpan och vällingflaskan flimra förbi på min näthinna.

– Tja, jag har ju börja få hår på dången också. Under armarna med. Kolla!

Så lyfter han på den spaghettiliknande armen och i den pyttelilla armhålan kan man faktiskt ana ett litet genomskinligt strå i rätt ljusvinkel.

– Då är det bara att åka till Storkonsum i morron och köpa deo, säger jag med gråten i halsen och funderar på om ett valpköp skulle eliminera mitt daltande med min nya lilla man.

Vid middagen nästa dag säger 12 år till 17 år:

– Haru tvättat dig under armarna idag!

– ?

– Det måste man göra innan man sätter på deo!

– ?

– Jag har blivit man, förstår du. Jag luktar svett och har köpt en deo. Åssa har jag fått hår på dången.

Så doppar han yttersta tungspetsen i den hemmagjorda potatis och purjolökssoppan och ser inte ett dugg manlig ut.

– Vafan jag äter, säger 17 år.

– Har du fått hår på dången ännu, frågar 12 år och sträcker sig efter våfflan istället.

17 år låtsas inte höra och dyker manligt ner i soppskålen.

– Mamma har du kollat om 17 år har fått något hår på dången?

– Men vafan är det för fel på dig, gapar 17 år. Tyst unge!

– Jamen har du inget hår på dången så kanske du borde gå till doktorn. Kanske du kan få någon dångmedicin eller nåt.

– Morsan för helvete, ta bort ungen!

Så rusar 17 år från bordet utan våffla och försvinner ner till sig.

– Nähä, säger 12 år belåtet och tittar på maken. Då är vi bara två män i denna familj än så länge.

Skulle det vara så svårt att kring jultid lätta på lagarna lite. Bara några dagar. Där kring den tjugonde och fram till självaste dopparedan skulle passa ypperligt.

Problemet med att handla klappar är många men det största är väl ändå den ofantliga mängd varelser som invaderar staden. Planlöst och utan egentligt mål driver de omkring exakt där jag ska sätta mina fötter.

Det börjar redan innan man klivit ur bilen. Parkeringshusens tillrättavisningsskyltar lyser fullt. Flera timmar tillbringar man cirkulerande efter en placering för fordonet. Värdefulla klappinköpsminuter går till spillo.

Där borde man laglöst ha rätten att backa på stillastående fordon. Flera gånger så att de slutligen försvinner över kajens kant och en lucka uppenbarar sig.

Sedan har vi alla dessa arter som har en förmåga skapa en propp bland hyllorna. I timmar kan de ingående studera varans innehåll, fridfullt kliar sig i röven eller stilla stå och suga Lovikkan fri från is. Utan någon som helst hänsyn visad andra klapphandlare.

Påpälsad med både underställ, halsduk och dunjacka där enbart armbågarna kan användas som framkomlighetsvapen försöker man ta sig fram bland dessa orörliga arter. Med störtkruka på huvudet och ett illrött ansikte som skvallrar om hjärtinfarktens varningssignaler är det lätt att tappa sitt goda omdöme.

Där borde man laglöst ha rätten att slå dessa avarter. Åtminstone putta lite på dom, en spark i den kliande röven eller kanske bara en blixtsnabbsnabb spottloska i Lovikkan.

Timmar tillbringar man med att köa framför en kassörska som är ny för dagen. Kassaapparaten låter som ett tilt’at flipperspel och själv är man övertygad om att klimakteriet slagit till. Drypande svallningarna och det ostabila humöret gör att fradgan automatiskt börjar bubbla upp i mungipan.

Där borde man laglöst ha rätten att klä av sig naken. Lägga sig på disken och vilande invänta sin tur.

När man då äntligen är nästan längst fram i kön så har man alltid den pensionerade Konsulinnan Enerverande framför sig.

– God eftermiddag kära du. Mitt namn är Konsulinnan Enerverande. Jag kräver uppmärksamhet och smicker och du lilla vikarierande kassörska ska visa mig all den hövlighet du besitter.

My ass!

– Jag måste få byta den här kjolen, förstår du lilla vännen. Har ni den i en annan storlek? Jaha…du måste gå och titta. Ja jag har all tid i världen eftersom jag är pensionär. Var har jag nu kvittot? Ja du ser rabatten här, nä inte där, där. Sedan måste jag få tillbaka kvittot av dig. Vad – skriva av kvittot? Kan du ringa runt till de andra butikerna och höra om kjolen finns där i rätt storlek?

Där borde man laglöst ha rätten att knövla ihop Konsulinnan. Vira en tre fyra glitterskärp runt om och trycka in ett trepack rabatterade tubsockor i käften. För att slutligen förpassa henne till provhytten med skylten AVSTÄNGD.

Men det enda man i detta läge kan göra är att andas lugnt med insidan av handflatorna då dessa är de enbara kroppsliga porer som inte är beklädda med vintertextilier. I det stilla sinnet kan man lagligt förvandlas till väskryckare, lösgomsnorpare och hörapparatsstampare vilket kan ge en tröst för stunden.

Själv åkte jag hem och stampade sönder adventsljusstaken. Den i köket. Den var så jävla ful.