Skidspår

För en 30-40 år sedan drog ett antal ideellt arbetande Stöckebor ut i skogen, ett elljusspår skulle anläggas. Fotbollsplan och hockeyrink fanns redan och ett motionsspår i anslutning till anläggningen skulle väl vara förnämligt. Tanken var nog att spåret skulle utnyttjas för löpträning på sommaren och skidåkning på vintern. Mycket förnuftigt och en självklarhet i en liten norrlänsk by.

Varje år sedan dess har ideellt arbetande Stöckebor, (oftast föräldrar till barnen som nyttjar spåret) sett till att det inte växer igen, bytt lampor i stolparna och flera ggr i veckan under vinterhalvåret sladdat och dragit skidspår genom skogen. Föreningen har köpt in en skoter för ändamålet och den behöver viss service och fyllas på med bensin. Mer bensin ju oftare den behöver köras förstås. Om spåren förstörs av nedfallande snö behöver skotern tankas och nya spår dras. Om hundägare anser det nödvändigt att nyttja spåret för att rasta sin lilla älskling förstörs också spåret och skotern behöver tankas och nya spår behöver dras igen.

Ett par ggr i veckan är det skidträning. Stöcke IF bjuder alla åkande på varmsaft och man får åka hur mycket man vill och i sin egen takt. Det är fantastiskt att se hur roligt barnen har och hur många varv man kan åka bara för att få lite varm saft när man passerar "mål/start". De åker tillsammans och pratar och självklart håller de lite koll på hur långt de andra har åkt och jämför mellan varandra. De tävlar alltså om hur långt de åkt och inte om hur fort de åkt. Varje vecka lottas 4 söndagsvinnare. Dessa 4 får ett kuvert i brevlådan med 25 kr och ett uppmuntrande brev. 

Skidsäsongen avslutas med ett mästerskap. En kul tävling för alla och en ny portion ideellt arbete krävs förstås. 

Det jag vill säga är att ett skidspår finns inte bara där och i det här fallet är det inte någon kommunanställd med lön som drar runt spårkallen heller. Det är ett antal Stöckebor som tycker om skidåkning och ser fördelarna med närheten och gemenskapen både för barn och vuxna här i Stöcke.

Läste en insändare i tidningen härom dagen, en stackars hundägare anser sig åsidosatt när han inte är välkommen i Gammlias skidspår under vintern. Det är alltså synd om honom. Men om inte skidspåret fanns, fanns där heller inga hundägare. Jag lovar! Skulle bra gärna vilja se honom pulsa runt  i skogen på en opistad stig med sin hund. Det är som i fjällen då man med skoter passerar arga skidåkare på skoterleden. Men om inte skoterleden fanns var skulle dom då åka. Jag säger bara,    -Varsågod att nyttja de dragna skidspåren eller ta dig fram bäst du vill i djupsnön. Men ge f-n i skoteråkarna som gör helt rätt och kör på markerade skoterleder.

Hundägaren i det här fallet tycker att kommunen ska preparera ett spår för honom och hans hundvänner. Då måste jag säga att det gör väl kommunen hela tiden. Alla trottoarer  och cykel/gångbanor snöröjs så fort det finns möjlighet. Och där är det fritt fram att gå på prommenad med sin hund. Bra va?

Tanken med Gammliaspåret kanske redan från början var att det vintertid skulle utnyttjas för skidåkande och inget annat? Om kommunen stänger av en väg och bygger en fotbollsplan så tar jag väl ändå inte bilen och kör rakt över planen bara för att jag för några år sedan kunde göra det. Och vad tycker fotbollsspelarna om att det på vissa planer spolas en is under vintern. De kanske hellre skulle vilja att kommunen lägger elslingor i marken så det blir åretrunt fotboll istället.

Åter till Stöcke. Alla hundägare är så välkomna till elljusspåret i Stöcke men på vintern tycker jag ni kan lämna hunden hemma. Ofta när jag är dit har någon haft med sig hunden på motionsrundan. Respektlöst mot alla i Stöckes skidsektion och alla ideellt engagerade.

He jer rackt se dumt att…